Sida 95
Fjärde akten
Friherrinnan.
Hon packar — hörde du, Eugène? — hon vill resa bort. Kanske vill hon fara ned till Torsgård. Jag uthärdar inte detta — ja, det tänker naturligtvis inte du på, det kan man ju inte begära — men jag kommer att bli sängliggande sjuk, det är säkert.
Baron (störtar upp och går af och an).
Herre gud! är nu det mitt fel? Hvarför går du inte in och talar vid henne?
Friherrinnan.
Jag gick ju in till henne i morgse, när hon låg — och sade henne de mest kärleksfulla ord — om att hon dödade mig med sin ovänlighet, att jag hade förtjänat ett annat bemötande af en flicka, som jag gjort så mycket godt — ja, du vet, alt hvad ett ömt modershjärta kan inge en i en sådan stund — men hon svarade mig inte en gång — bara vände sig bort, och låtsade sofva. Nu frågar jag dig, Eugène, har jag inte varit en god mor för din dotter? Har jag inte oaktadt all mänsklig skröplighet och alla brister, som jag nog vet vidlåda mig, gjort mitt bästa för att hon aldrig skulle känna att själfva hennes tillvaro var en kränkning mot mig? Har jag någonsin låtit henne märka, hur min finkänslighet oupphörligt sårades af en mängd små taktlösheter, som hon ständigt begick och som så obehagligt påminde om hennes simpla extraktion —. Och hvarmed har jag då nu förtjänat att bli behandlad så?
Källa: Project Runeberg ·