Sida 3
Första akten
Andra Damen.
Och den här toalettdynan?
Cecilia.
Sju kronor.
Första Damen.
Den här solfjädern då, söta goda —
Cecilia.
Den tror jag inte just passar. Den kostar femti kronor. (Hviskande till kammarherren.) Räck mig den där parasollen — fort. (Pekar på en grannt utstyrd, ofantligt, stor kinesisk parasoll, som hänger uppspänd i taket. Kammarherren klifver upp på en stol och tar ned den.)
Cecilia. (räcker den till de två damerna; i mycket förbindlig ton).
Här är kanske något som faller i smaken.
Första Damen. (häpen).
Hvad skall man ha den till?
Cecilia. (utbytande skämtsamma blickar med kammarherren).
Det är sista modet från Paris. — Jaså, inte? Ja, då fins det ingenting mer i det här ståndet, som inte damerna redan frågat på. Men det fins ännu en femton, tjugu stånd till. (Damerna se litet häpna på hvarandra.)
Andra Damen.
Ja — vi få be så mycket om ursäkt. Men vill man vara bodmamsell får man väl ha litet tålamod, min nådiga. (De gå.)
Källa: Project Runeberg ·