Sida 5
Första akten
Cecilia. (till den gamle herrn i en ytterst förbindlig ton).
Får det lof att vara några lotter? Bara en krona lotten. Och dragningen blir strax.
Den gamle Herrn. (plirande med ena ögat).
Hvad är det för något?
Cecilia.
Den allra sötaste docka. Var god och se på henne. (Kammarherren räcker fram den öppna kartongen.) Klädningen är sydd hos mamsell Lundin, så att den är riktigt chic.
Den gamle Herrn.
Men jag leker inte med dockor — inte så små dockor.
Cecilia.
Nej, men er lilla dotter —
Herrn.
Men stora dockor med klädningar från mamsell Lundin tycker jag äro rätt lustiga. (Plirar med ögat och granskar noga hennes dekoration på axeln.) Får man vara så näsvis och fråga — hvad föreställer det där lilla märket, som alla damerna bära på axeln?
Cecilia.
Det föreställer en vedtrafve. Som ni vet är det för att skaffa ved åt de fattiga, som —
Herrn.
En vedtrafve! (Brister ut i skratt — aflägsnar sig, kiknande af skratt.)
Källa: Project Runeberg ·