Sida 35
Första akten
Grefvinnan.
Där ser man, hur den medfödda simpelheten ändå sitter i. Stackars v. Dührings i alla fall!
Wulf (häftigt till Blanka, i det han kommer tätt inpå henne ini ståndet, där de båda nu äro ensamma).
Detta går för långt.
Blanka.
Ni kan själf få ett glas på samma vilkor.
Wulf (skjuter häftigt tillbaka brickan).
Blanka.
Jaså — ni prutar — ni vill ha det gratis. (Slår i ett glas och bjuder honom det leende.)
Wulf (hviskande).
Kom! Jag vill tala med dig. Ensam!
Blanka (drar sig undan och börjar ordna i ståndet).
Ensam! Hur är det möjligt här? Men hvarför blir du så häftig? Jag ville bara, att de alla — Cecilia och de andra — skulle se, att Blanka Österberg förstår att låta uppvakta sig som drottning Blanka.
Wulf.
Och för en sådan lumpen fåfänga tvekar du inte att såra och kränka mig.
Källa: Project Runeberg ·