Sida 45
Andra akten
Vi vandra till Kanaan med sång och standar, Och strida mot mörkret vi måste enhvar; Så låt oss förenta vår ovän slå ned. Hvem älskar sin Herre? Hvem vill nu följa med?
Österberg (kommer in med stort buller).
Hvad är det här för ett helvetes gnäll? (Går framåt golfvet och knuffar undan barnen till höger och vänster. Ett par af dem börja genast att gråta högt.) Tig, ungar, eller jag skall ge er att lipa för jag, skall ni få se. (Fattar tag i ett af de gråtande barnen och ruskar det vid armen. Barnet blir stumt af skräck — äfven de andra tystna, gråta i smyg i vråarna.) Nå, kärring, har du mat i ordning nu åt din herre och husbonde?
Fru Österberg.
Nej, söta Österberg, jag visste ju inte, att du skulle komma hem.
Österberg.
Söta Österberg, ja — åt helvete med ditt söta! Söt i mun kan du nog vara, men göra något i huset, det duger du inte till. Springa i sirapskyrkan och sjunga läsarpsalmer, det kan du — men ge din man en bit ordentlig mat, det gitter du inte. (Går till spiseln, rycker bort kaffepannan och slänger den framåt golfvet, så att kaffet far ut och ett af barnen träffas på foten.) Ser man någonsin annat än den förbannade kaffepannan på spisen! Men jag ska’ lära dig, kärring, att ha respekt för din husbonde, jag. (Närmar sig
Källa: Project Runeberg ·