Sida 46
Andra akten
hustrun med vacklande gång och ger henne en spark. Hon faller baklänges, men reser sig igen. Han rusar på henne och tar henne i håret, som han rifver ned och gör min af att släpa henne framåt golfvet, då dörren, efter en knackning, öppnas, och Blanka och Agnes inträda. Blanka är insvept i en fotsid pelskappa, Agnes är i samma drägt som på basaren. De stanna förskräckta vid dörren. Österberg släpper hustrun och stirrar på de inträdande. Hustrun ser äfven på dem under häpen tystnad.)
Fru Österberg (tar några osäkra steg framåt golfvet.)
Är detta — är det inte — nej, det må jag säga — ett så rart besök. — Att Blanka kom till mig till slut ändå! Ja, nog för jag väntat alla dagar — alt sedan jag hörde af portvakten hos barons att herrskapet skulle komma till staden har jag inte haft ro i kroppen —. Jag stod vid porten om aftonen, när herrskapet kom, och såg min egen flicka stiga ur vagnen — fast jag inte vågade gå fram och hälsa.
Österberg (kommer vacklande fram mot hustrun).
Aja, inte hade det varit värdt för dig häller, kärring. Tror du hon hade velat kännas vid dig, den där!
Agnes (går fram och talar vid barnen och delar ut traktering, som hon medhaft i en korg).
Källa: Project Runeberg ·