Sida 47
Andra akten
Österberg.
He! Hvad är den för en! Det är väl en så’n där fedrations-fru, kan jag tro. Men fruarna får ursäkta, att jag håller hustukten vid makt hemma hos mig. (Tar hustrun hårdt i armen och ruskar henne.)
Blanka (som stått orörlig hela tiden och bara stirrat på de närvarande, brusar upp).
Ni understår er inte att lägga hand på henne i min närvaro.
Österberg (granskar henne med en oförskämd min och händerna i byxfickorna; kastar sig därefter bakut med kroppen och brister i gapskratt).
Tror hon kanske jag har respekt för henne! tror hon jag låter impregnera på mig af hennes högfärdiga miner och fina kläder. Ånej, därtill har jag alt för många gånger klått upp dig, du, och piskat dig både gul och blå. (Närmar sig henne med knuten hand.) Det var alltid det bästa sättet att straffa mor din, när jag dankade på hennes högfärdsunge.
Blanka (skyggar tillbaka och griper tag i Agnes; skriker:)
Rör mig inte — rör mig inte, säger jag!
Fru Österberg.
Söta Österberg — inte ska’ du tala så där, när det är bättre människor här —
Källa: Project Runeberg ·