Sida 3
Mina damer och herrar!
När jag böljade hålla föredrag mot kristendomen och statskyrkan och när jag böljade denna verksamhet, som nu öfver ett år fortgått, visste jag, att vi skulle komma i konflikt med statens lagar och institutioner, hvilka ju äro afsedda att försvara vidskepelsen och värna fördomarne.
Det har också blifvit en väckelse öfver hela landet och man har börjat sätta kristendomen, dess gudar och myter under debatt. Fritänkeriet bar visserligen under sekler funnits, men det tyckes mig, att det först i våra dagar böljat blifva en folkrörelse vid sidan af och i förbindelse med den alltmera framträdande arbetarrörelsen. Det finnes mycket gemensamt hos dessa bägge rörelser och jag skulle vilja kalla dem syskon. De förbereda ömsesidigt jordmånen för hvarandra och deras tendenser äro radikala. De kräfva en omdaning £ån grund och botten af de sociala och religiösa missförhållandena. Någon reformation är icke längre tillräcklig. Vi vilja ej reformera kristendomen eller statskyrkan Vi tro ej att det hjelper att sätta nya klutar på det gamla klädet eller lappa de gamla flaskorna, i hvilka ett nytt vin jäser. Våra kraf äro större än så. Nya behof göra sig gällande. Nya synpunkter hafva framträdt. Nya rättigheter fordra erkännande. Och detta på alla områden, på det sociala, politiska, religiösa och kyrkliga.
Vi närma oss med stora steg en epokgörande kris i mensklighetens historia — en kris, som förberedes öfver hela den civiliserade verlden — en kris mer omfattande än den franska revolutionen och mer . folkförbrödrande än kristendomen.
När denna pånyttfödande kris skall inträda veta vi ej. Ån torde årtionden gå hän, än torde många skrifter, många tidningar komma att konfiskeras, mänga författare och många folktalare att försmäkta i årslånga fängelser. Än torde förtrycket komma att blifva dubbelt tyngre och förföljelsen mot de
Källa: Project Runeberg ·