Sida 5
5
skaffenheten af vårt smör, men menniskovärdets, rättvisans, arbetets, yttrande- och församlingsfrihetens stora idéer äro för dem ännu okända, äro för dem ännu djefvulens verk, som de hafva att bekämpa, motverka, undertrycka, förlöjliga.
Vi gingo till denna striden med den oskyldiga föreställningen om likhet inför lagen, orn oväld i rättskipningen och vi väntade att finna män, som respekterade skäl och bevis och ej togo sin tillflykt till den råa styrkan. Men vi bedrogo oss.
Rättvisan är prostituerad, likhet inför lagen fins icke längre. Striden gäller nu ej hvem som har rätt utan. hvem som är starkast och de som för ögonblicket hafva makten tyckas ej anse sig hafva något ansvar inför folket. Det gäller att försvara sina privilegier, att värna sina företräden och att straffa dem, som tala om rösträtt, om jemlikhet, om sanning och rättvisa.
Under det presterna allmänt klaga öfver, att de ej nu ha samma förtroende som förr och att de ej längre ha några åhörare, förbjudas de att tala, till hvilka folket vill lyssna och när de någon gång få tala, sitter polisen och stenograferar af hvaije ord de säga, eller, orn sammankomsten är enskild, smyger, såsom det skedde i Malmö, pickelhuvan utanför på gatan och lägger örat intill fönsterkarmen, girig att uppfånga något ord, som kan bli anledning till åtal mot den, som i dessa tider vågar tala sanning.
Vi lefva ej längre i ett fritt land. Godtycke, byråkrati och embetsmannasjelfsvåld regera här. Församlingsfriheten trampas under fötterna. Yttrandefriheten kränkes på det mest våldsamma sätt. Och det hjelper ej att gå lagliga vägar för att få rätt. Man uträttar ingenting med att klaga. Ty administrationen är korrumperad och bedrifves i kristendomens och öf-verklassens intresse. De kristne borgmästarne, polisbommissari-ema och magistraterna vinna alltid. Hvad säger jag? — de kristne borgmästarne och potiskommissarierna! Äro de då i sjelfva verket mera kristna än jag? Hafva de något af Kristi anda i sig? Hafva de en aning om, hvad som fordras f-V att vara en sann och lefvande kristen, att vara en Jesu lä:ju.0., ..u ..im-t allt och följa honom, att lefva det lif han lefde, att ej göra något annat än hvad som skulle ha behagat honom. Han, i hvilkens namn de bedrifva sina excesser, skulle öfver dem ha ropat samma ve, som han en gång ropade öfver sin tids myndigheter, sin tids skriftlärde och fariséer.
Källa: Project Runeberg ·