Sida 298
Pension Continentale
Wasagatan 44, STOCKHOLM,
Telegramadress: Bayoud, Stockholm, Rikstelefon N:o 16 89, Allmänna Telefon N:o 633.
Högaktningstullt
rekommenderas för resande till Stockho såsom en angenäm bostad under både kor tare och Pag vistelse i hufvudstaden. R med elektrisk belysning från Kr. 2 till hö priser. Matsal för resande finnes i hotelle
CLÉMENCE BA YOUD,
Pianoetablissement (f. d. Ivar Hirsch)
Stockholms äldsta pianobandel etablerad år 1856
26 Regeringsgatan 26 Stockholm ALLM TEL. 5988
Telegrafadress: ano, Stockholm
ar, Pianinon och Orglar från
riker; 5—10 års garanti.
A. Wilh. Lindbergs
Största urval I Sverlge af Flyg: e bästa svenska och utländska fab-
f. d. 10-ärig innehafvarinna af Hötel Continental i Stockholm: ON en
FR. A. SANTESS AA STOCKHOL
Utställnings- och Försäljningslokal: 22 Fredsgatan 22
Allm. Tel. 53 02 — Riks. 52 88. Handdrifna Dryckeskannor, Bägare och Kandelabrar af Brittanniametall lämpliga att dekorera Buffeter och Paneler i matsalar o. d.
[br
skall tacka] er för att ni sändt mig till honom i denna kostym.»
Nu stannade sekreteraren, betraktade Sam från topp till tå och lade nu först märke till, huru illa medfaren hans dräkt var. Med en suck sade han:
»Nåväl, låt oss gå till postkontoret dä.»
»Tänk huru många. ord hade ni ej sparat oss», anmärkte Sam, »om ni gjort detta redan med detsamma.»
Så gjorde de sällskap till posthuset.
»Här», ropade Sam till postexpeditören, »har jag med mig britiska legationen! Nu behagade ni lämna min kappsäck utan vidare, så vida ni vill undvika diplomatiska förvecklingar mellan edert land och mitt.»
»Nu får ni hålla er lugna, sade den omnämnde diplomaten, »ni får ej säga någonting alls, lämna den här saken helt och hållet i mina händer.»
»Med största nöje», sade Sam och slog sig ned på ett bord bredvid fönstret och började dingla med benen fram och åter liksom skolbarnen i kyrkan, under det att sekreteraren med ett underbart ordflöde utbredde sig om denna viktiga sak, Likväl vidblef postexpeditören sin begäran att få se passet, under det att ambassadörens sekreterase med lika beundransvärd energi protesterade emot en sådan: begäran. I Ryssland kunde sådant komma på tal, men ej här. 5
»Där högg ni honom», ropade: Sam uppmuntrande; »Håll honom nu fast bara. Jag har sannerligen ej följt en distrussion med så lifligt intresse sedan det sista valet i Tr and,»
»Ni får ej afbryta!» jämrade sig den totalt uttröttade s kreteraren. »Ni måste hålla er lugn; lämna det här åt mir, Di är ju så dum.»
— »Det har ni sagt mig åtskilliga gånger förut i dag», s.de Sam, »men det betyder ingenting, på bara, får ni b-ra ut min kappsäck, så får ni säga hvad ni vill.»
Som han så satt där, kom han att sticka handen djupt nd i byxfickan och fick tag i en nyckel. Han tog upp den och betraktade den med förvåning. Det var den nyckein, som rätteligen bort åtfölja kappsäcken, så att, då den passerade gränsen, tullmännen skulle kunna komma åt att öppna den, På ett ögonblick fick han klart för sig orsaken till datti trassel. Kappsäcken var med all säkerhet ej inom p» ausets väggar. Postexpeditören hade troligen märkt att d n ej fanns och i denna dilemma hittat på det där knepet med passet, bara för att han skulle hinna söka upp den och skydda sig själf för anmärkning. Synbarligen wville han hvarken för kappsäckens ägare: eller legationssekreteraren tillstå att kappsäcken ej stod att finna, Lämnande dem att fortsätta sin hetsiga diskussion, smög sig Sam ut på gatan och bad en bärare visa sig vägen till tullafdelningen.
Denne ledde honom genom en lång korridor till ett rum, hvarest Sam mottogs af en mycket artig herre, hviken, så fort kan fick se kvittot, tog ned hans kappsäck från hyllan, och tillade, att han skulle gå efter en tulltjänsteman
för att visitera den, Då han vände sig om, drog Sam upp sin nyckel, öppnade kvickt kappsäcken och stoppade nyckeln i fickan igen,
Slutligen kom tulltjänstemannen och förklarade a kappsäcken var låst, så att den egentligen borde varit kvarhållen vid gränsstationen, men af artighet mot ägaren had de låtit den fortsätta ända fram. De underrättade Sam, at de för framtiden ej kunde garantera honom ett så human
- bemötande.
»Men,» sade Sam, »kappsäcken är ej låst.»
»Jo, jo men>, sade postexpeditören, »vi ha nog försök öppna den.»
»Har ni tryckt ned fjädern?» frågade Sam och ga knappen ett tryck, så att kappsäcken öppnade sig. Förvirrad började han ursäkta sig, genomögnade i hast kapp säckens innehåll, slöt den igen och öfverlämnade den til ägaren, med många ursäkter för dröjsmålet,
" Sam tog sin kappsäck och gick undrande för sig själ huruvida legationssekreteraren passat på tillfället och aflägs nat sig eller ej. Han fann dem båda i lifligaste dispyt; hvarför han ännu en gång slog sig ned på bordet och pla cerade sin kappsäck bredvid sig, lyssnande till det hvirfland ordflödet, Vid det laget hade båda hunnit blifva grundli förbittrade på hvarandra, och hvar och en af dem använ tyska språket med en våldsamhet, som var rent af häpnads väckande. Sam satt lugn och hörde på. Slutligen vänd sig hans nitiske försvarare om, nalkades Sam och sade:
»Det är lönlöst. Jag sade er, att jag hade ingen rät att lägga mig i det här, Nu ser ni, jag har gjort hvad jag kunnat. Nu får ni vända er till ambassadören i morgon.»
»För hvad?»
»Jo, ni får bevisa hvem ni är, eljes kan ni aldrig f ut kappsäcken.>
»Åh, kappsäcken!» sade Sam, »är detni talat om hel tiden? Jag har fått tag i den för en god stund sedan. Hä är den.»
Sekreteraren stirrade på honom i stum förvåning.
Nu är det ni som varit dum,» fortsatte Sam. »O ni bär er åt på rätta sättet, så är det den lättaste sak världen, att få reda på en kappsäck.»
»Och ni har suttit här hela tiden med kappsäcke bredvid er?» röt den förbittrade sekreteraren. >Hvarför sad ni det ej genast?»
»Emedan,» anmärkte Sam lugnt, »ni sade mig tydlig nog, att jag ej fick störa er. Jag tänkte jag skulle stört e och sagt, att det ej var lönt språka längre om kappsäcken, alldenstund jag fått ut den från tullhuset, men ni synte så ofantligt intresserad af konversationen, och jag visste at
ni ej kunde tåla att någon afbröt eder...»
Men sekreteraren hade redan försvunnit, han gic och slängde dörren efter sig med en hård skräll. Postex peditören tittade undrande på Sam, han förstod ej samman hanget. Nu vinkade Sam farväl till postexpeditören, to sin länge eftersökta kappsäck och gick till sitt hotell.
=
6
Källa: Project Runeberg ·
