Idun: 1888

IDUN

Men om qvällarne, när hon vände hem, skyndade hon allt ifrigare på sina steg, ju närmare hon nalkades. När hon kom till slussen, der det elektriska ljuset kastade sitt skarpa sken öfver den frosthvita ryttarstatyn, riktigt sprang hon, sprang upp för backarne och den länga, långa gatan utan att fråga efter, utan att tänka på någon trötthet. Hon kände förebråelsen svida i sitt blod, förebråelsen att hon försummade den stackars, gamle pappa, som så godt behöfde henne. Men hon kunde väl dock ej fora dagdrifvarlif, och hennes små bidrag till hushållskassan voro godt af nöden.

Blossande röd och med andan högt i tryck stormar hon in, och kyssar och vänliga frågor regna ned öfver pappa Rebolledo. Hans ansigte klarnar till ett leende, men hon kan ändock icke undgå att se, hvilket trött stackars leende. »Är du sjuk, säg; du är bestämdt sjuk, kära pappa; svara mig!» »Nej, min flicka,» bedyrar han oeh stryker hennes hår.

Och tusen omsorger omgifva honom med ens, en ung qvinnas delikata omsorger. Boden blir stängd, och kammaren blir så ljus oeh varm, och toddyvattnet är färdigt genast, fastän spisen nyss var svart och kall, och medan qvällsvarden anrättas och Ruth i tusen bestyr vänder af och an, blåsa glada ord och skratt likt en frisk flägt bekymren ut ur pappa Rebolledos dammiga gamla humör.

För den qvällen.

* *

Det var en majdag, en af månadens sista, det var söndag, det var ljum sol och lockande blå himmel, och det var Ruths födelsedag. Tusen glada anledningar!

Och de skulle ock tagas vara på.

En varm hängifven vänskap hade så småningom växt upp mellan Ruth och Klara Yrede, växt ut till denna otroliga, allt uppoffrande intensitet, som är en egendomlighet för unga flickors inbördes känslor. Det var visserligen flera år, som skilde dem åt; men Ruth var så ovanligt utvecklad för sin ålder, att detta godt jemnade ut förhållandet. Och så mycket ur-sprungligare var den hängifvenhet, hon hyste för sin vackra kamrat, som hon, Ruth, visserligen förr i skolan haft stort jemnårigt umgänge, men aldrig intill dessa dagar kännt någon verklig sympati binda henne vid någon bland detta.

Hon hade några gånger, på fridagarne, fört Klara med sig hem; oeh pappa Rebolledo, som visst icke var okänslig för ett ungt qvinno-ansigte och ett par vackra ögon, likade henne godt.

I dag klappade hon på den gröna porten redan strax efter 5 på morgonen, och Ruth, som väntade henne med otålighet, passade på derinom och slog den genast upp på vidan gafvel.

»Hur roligt, att du ej försof dig,» helsade Ruth; »pappa Rebolledo är redan färdig, och kaffet väntar derinne.»

Men först måste de naturligtvis kyssas, flera gånger omfamnas oeh kyssas; ocli Klara lade händerna på den andras axlar och höll henne ut framför sig, såg på henne med glänsande ögon: »således är du 15 år idag, min kära Ruth; akta dig: du börjar bli farlig!»

Ruth förstod blott till hälften, hvad hon menade; men hon rodnade, slog armen om hennes lif och drog henne med sig in.

Det varma kaffet var snart inmundigadt, oeh de redde sig i ordning till sin färd. Det var ett riktigt äfventyr, de skulle ut på, tyckte de, ett förtjusande äfventyr, och det hade kostat Ruth en ofantlig möda, många vackra ord och böner att vinna pappa Rebolledos tillstånd dertill och hans deltagande deri.

Saken var dock helt enkelt den: Klara hade en ung bror, ett par år äldre än hon, som var artist eller åtminstone skulle utbilda sig dertill. Han hade lemnat målarakademien för ett halft år sedan med vackra betyg; nu hade han just tidigt om våren flyttat ut till Nacka, der en målarskola var upprättad och en liten koloni artister slagit sig ned för att använda den ingående sommaren till studier i det fria.

Karl Yrede var en ståtlig ung man, mycket lik systern; de friska, öppna dragen i hennes ansigte hade i hans ett uttryck af manlig käckhet och kraft; de bruna ögonen lyste af lefnadsmod.

Ruth och den unge målaren hade råkats några gånger på fleuristateliern, då denne senare kommit upp att besöka Klara. Många ord hade ej vexlats dem emellan; men den unge mannens ansigte fick alltid ett varmt skimmer öfver sig, när hans öga mötte Ruths, och han hade tusen gånger inför systern uttryckt sin varma beundran för hennes unga väninna:

»Hon är förtjusande söt, din vän!»

Nu var det aftaladt, på Karls enträgna inbjudan, att de tre: pappa Rebolledo, Klara och Ruth, skulle använda den vackra majdagen till en utflygt till Nacka, der de skulle råka den unge artisten och tillbringa hela sin dag i det gröna. De skulle företaga den långa promenaden till fots, deri låg nöjets största charme; och den rymliga matsäckskorgen, som pappa Re-belledo ej på vilkor tilläts bära — »du skulle bara ruska sönder äggen, du opraktiska pappa», förklarade Ruth — utan som flickorna togo emellan sig, vittnade godt äfven för dagens mera materiella nöjen, der den lilla kortegen i den tidiga timman vandrade i väg utefter de sabbatstysta gatorna.

Det hade varit en tidig vår med blå, ljumma dagar. Den hade gjort styfva dagsverken, solen; vinterkälen i marken var seuan länge en saga blott. Och sedan denna lossat bojorna, som tryckte det sofvande lifvet i frö ocb rot, hade det blifvit en jäsning och ett spirande i den svarta jorden, som inom kort i ett trollslag förvandlat den i spädgrön äng oeh backar i kokett toalett pour le saison. Safven steg upp i trädens stammar och buskagens grenverk, en nybrygd säf, rusande som ett eldigt vin; och se — knopparne svällde och brusto, och, blekgula ännu som den unga cirkassiskans hud, sprungo de späda bladen fram ur svepet, bredde sig ut och färgades af klorofyllens lifsfärg i dagens ljus.

Hammarbysjön låg ännu insvept i en lätt dimma, ett halft genomskinligt flor, genom hvilket man skymtade reflexerna från det vaknande vattnets krusning. Just som de hunno fram till Barnängen, vände den stora staden ryggen och svängde ned öfver bron, blåste det upp en plötslig, nyckfull morgonbris, som i okynne ref dunstslöjan öfver vattnet i trasor och sopade dem undan bland litet gammal vass-stubb i ett hörn; och blixtrande till vid den klara morgonens åsyn låg vattnet blottadt inför deras fötter. De höga strändernas Ijus-löfvade träd böjde sig fram och speglade sig deri; strandpiparen flög upp ur redet och gaf hals; och den svarta gamla väderqvarnen, hvars groteska profil återgafs i djupet, ruskade sakta på lederna i sina giktbrutna vingar, liksom ville den känna efter, om den icke ännu var nog ungdomlig att slå ett slag.

(Forts.)

J&k,

Matlagning.

Ett Sätt att fa sega stekar möra. Säkerligen ha många med mig från slag-taren erhållit kött, som vållat oss stort bryderi genom den långa tid dess stekande fordrat innan det blifvit ätbart, men som dock aldrig blifvit mört och smakligt. Af en erfaren fru har jag nyligen fått lara ett medel mot detta obehag. Se här: köttstycket lägges på ett bord och bearbetas med en kafrel af trä, tills det ger vika för kafveln. Detta arbete sker med samma rörelser som då man kaflar ut en deg; det är ett ganska styft arbete, men lönar mödan fullkomligt. E.

Medvurst, mycket god och omtyckt samt alltid använd i mitt föräldrahem, tilliedes på följande sätt: Till 12 ffi oxkött, som hackas och bultas väl, tages 6 ® i fina tärningar skuret späck-fläsk, som uppblandas med '/s kanna stark buljong, 1 qvarter franskt bränvin, peppar, nejlikor, ingefära, salt efter smak samt litet salpeter. Då massan är väl sammanblandad, har man tillreds väl rengjorda fetskinn af oxe. Häri instoppas korfmaten så hårdt som möjligt Sedan tillknytes

med segelgarn, hvarvid öglor lemnas, så att korfven deri kan hänga, då den rökes. Sedan ingnidas korfvarne med litet salt och salpeter och läggas i ett passande kärl, der de få ligga i tre dagar och vändas hvarje dag, upptagas sedan och torkas med linne. Sedan bindas 3 à 4 träspjelor hårdt omkring hvarje korf, som sedan upphänges att rökas i kall rök, tills hvarje korf blir väl genomrökt. Spjelorna aftagas och medvursten är färdig att begagnas genast. Förvaras hängande i kallt rum.

Carola.

Helsovård.

Under regnvädersdagar äro visserligen de dagliga promenaderna i det fria ej så angenäma som annars, men många damer anse dem rent ut skadliga och hålla sig derför konseqvent innestängda, då vädret ej är vackert. Detta är emellertid både oklokt och falskt. Det har gifvits år, då det 6 veckor i följd så godt som oafbrutet regnat; skulle man kanske derför under så lång tid ej taga sig någon rörelse i det fria? Ett sådant afbrott i den dagliga fri-luftsmotionen skulle tvärt om medföra allvarsamma rubbningar i helsan.

Derför: ett par täta skodon på, pa-

raplyet i hand, och man frågar ej längre efter vare sig ur eller skur!

Doktorinnan.

Huskurer.

Emot tunn hårväxt har jag med god framgång pröfvat följande medel. '/« liter kornbränvin fick under 2 dagar stå och dra på 2 fint sönderskurna rödlökar. Utaf denna vätska ingned jag sedan en tid bortåt min hufvud-svål hvarje afton innan jag gick till sängs. Nina.

Tvätten.

Att tvätta yllefiltar. Man gör sig en

lösning af 10 liter vatten, 3—4 matskedar terpentin och lika mycket sal-miaksprit samt 2 teskedar borax. I denna lut tvättas filtarne grundligt och spolas derpå i rinnande vatten. De bli särdeles vackra. Ylletröjor och strumpor, som blifvit hvad man kallar filtiga, behandlas äfven med fördel i denna lut och blifva derigenom spänstiga som nya. S * * *

Bakning.

Mammas »Snibbar». 1 ffi smör, '/z ® socker, 1 ägg och 2 "ffi mjöl blandas och arbetas, till degen blir smidig.

För att lättare handteras, delas den i 4 eller 5 rullar. Hvarje rulle utkaflas 'tills den blir lagom tunn — ungefä, \z linie — och skäres med lineal ochr sporre i aflånga snibbar. Gräddas i lagom varm ugn. Linnea.

Köket.

Särdeles goda våfflor, hvilka kunna hålla sig flera dagar, beredas på följande sätt: 12 hela ägg, 375 gram smält och klaradt smör och 500 gram krossadt socker röras '/« timme till samman, hvarpå det rifna skalet af en citron, 500 gram siktadt mjöl och 2 matskedar rom tillsättas. Denna massa gifver 30 stycken i femdelad hjertform bakade våfflor. Annika.

Drycker.

Hemgjord god champagne, 'h liter rödvin och 'h liter hvitt vin slås till samman, hvarpå 1 kilogram socker och 90 gram tvåfaldt kolsyradt natron upplösas deri. Derpå tillsättas 65 gram vinstenssyra, vätskan röres om och serveras omedelbart skummande i glasen. För brygden behöfver man använda ett kärl, som rymmer minst 3 liter. B. P.

334