Idun: 1888

Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar t&r I P\ I I M månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — Sista numret I | LJ U IN å närmaste postanstalt namA och adress samt erlägg prenum.-afgiften.

moderna. Är lyckan god omtalas detta snilledrag for vänner och bekanta, hvilka för det mesta tycka, att en så utvecklad smak hos ett så litet barn är något mycket »sött» och ytterst lofvande för framtiden. Icke alltid är man så varsam vid dessa berättelser, utan den" lilla får mången gång höra både dessa och kommentarierna.

Icke mindre skadliga äro de samtal om moder oeh klädedrägter, som i hemmet ofta förekomma, och som de små ofta få åhöra. Likaså öfverläggningarne om anordningen af deras drägter, kinket vid profning, valet af garneringar och dylikt. Barnen borde aldrig få vara med om dessa öfverläggningar och aldrig under några forhållanden tillfrågas om sin smak och sitt tycke: de hafva belt enkelt ingen talan här. Och då deras drägter pröfvas, bör man aldrig göra affär af, huru de sitta eller kläda den lilla, utan blott lägga vigt på, att allt skall vara ordentligt och väl gjordt, varaktigt, nyttigt, varmt, rymligt, lämpadt efter årstiden och tillgångarne.

Men så kommer något, som stundom korsar öfver den bäst beräknade uppfostringsplan — det är umgänget med andra barn och deras omdömen om de våras drägter och uppträdande. Det dröjer icke länge, förrän de små damer, hvilkas fåfänga uppammats ungefär efter ofvan antydda program, börja anmärka pä jemnårigas tarfligare eller gammalmodigare klädsel. Det gäller då att på ett förståndigt sätt bibringa våra barn den uppfattningen, att menniskovärdet icke beror på yttre åthäfvor, yttre medel. Men vi måste göra det så, att icke häraf uppkommer också ett slags fåfänga, den, om hvilken Sokrates sade: »Anthistenes, jag ser fåfängan lysa genom hålen på din kappa.» Icke som behöfde man frukta, att den cyniska skolan numera skulle i praktiken få för många efterföljare, men man skulle kunna genom öfverdrift i detta hänseende utså ett frö till cynisk verldsåskådning, och detta är också en fara att beakta.

Den moder, som allvarligt vill uppfostra' sina barn till enkelhet och ödmjukhet, gör bäst att härtill bruka flitig läsning i Nya testamentetet. Någon rigtigare grund till uppfattning af menniskovärdet och något fastare värn mot flärden och fåfångan kunna vi ej gifva våra barn. Men då måste också tillämpning på dagliga lifvets förhållanden följa med läsningen, och denna aldrig förekomma såsom skolarbete eller blifva tröttande. Och ju tidigare modern kan begynna med sådan läsning, ju säkrare blir hon på att hos barnen kunna grundlägga pligtkänsla och redbarhet samt for framtiden befria dem från det hårda ok, som högmod ocli fåfànga eljest en gång torde lägga på böjda och tryckta skuldror.

m^

Förnya prenumerationen så fort som möjligt, på det ej något afbrott i tidningens expedition till Eder må behöfva ega rum!

Ärade läsarinnor!

Idutl har nu tillryggalagt sin första årgång. Ätt tidningen under detta sitt första år ständigt vunnit allt vidsträcktare spridning är ett faktum, så mycket mera glädjande, som det be-

sannat utgifvarens länge hysta åsigt, att en särskild tidning för fruntimmersverldeh här i landet vore af behofvet påkallad — en tidning, som, utan att ingå i lärda och långa diskussioner och utredningar angående qvinnans rättigheter, i mera lättsmält form behandlade frågor, som på ett eller annat sätt beröra qvinnan och hennes verksamhet såväl inom som utom hemmet.

Bedaktionen har sökt göra sitt bästa i detta afseende. Huru vida vi lyckats, öfverlemna vi åt våra ärade läsarinnor att afgöra. Vi vilja emellertid nämna, att Idun under årets lopp innehållit nära halftannat hundratal dylika kortare uppsatser i ämnen, som vi veta vara af intresse for vår stora läsekrets. Derjemte hafva i våxa många underafdelningar talrika rön och råd meddelats till gagn och nytta för husmödrarna. De flesta och bästa af dem hafva otvifvelaktigt kommit från tidningens egen läsekrets.

Men liksom till omvexling med det allvarliga arbetet äfven behöfves en eller annan förströelse, så har det varit Redaktionen angeläget att jemte de mera allvarliga uppsatserna meddela goda oeh intressanta berättelser och skisser till förströelse på lediga stunder. Ett eller annat poem har ock, såsom vi tro, bidragit att skänka omvexling åt det hela.

Ätt denna vår plan för tidningens redigering vunnit erkännande, derom vittna de talrika skrifvelser, som under årets lopp till oss ingått. I dessa skrifvelser har nästan alltid förekommit uttrycket »vår egen tidning». Vi betrakta derför uttrycket »damernas egen tidning» som en hederstitel för Idun, hvilken hon mer och mer skall sträfva att göra sig förtjent af.

Någon förändring i det hittills följda programmet anse vi sålunda ej nödigt vidtaga för det kommande året. Vi vilja endast sträfva att efter vunnen erfarenhet på bästa sätt fullfölja och utveckla det redan uppstälda. Och härvid räkna vi fortfarande på hjelp och stöd från alla våra hittillsvarande medarbeterskor och medarbetare samt dessutom åtskilliga nya både profvade och opröfvade, ej minst ur Iduns egen läsekrets.

Den lilla modebilagan, som medföljt Idun en gång i månaden, kommer med det nya årets ingång att försvinna. Man har allmänt tyckt, att den varit för obetydlig för att kunna verkligen gagna tidningens läsarinnor, och sjelfva äro vi de första att erkänna detta. Iduns billiga pris tillåter dock ej bortgifvandet af någon dyrbarare modetidning. Det är sålunda bäst, att denna afdelning alldeles utgår ur tidningens program. Detta hindrar dock ej, att vi fortfarande få tillfälle att en och annan gång i Idun yttra oss om klädedrägten. Hvad som emellertid genom denna indragning inbespares, skall komma tidningens läsekrets till godo på andra områden. Särskildt kommer det qvinliga porträttgalleriet att bättre än hittills tillgodoses. Minst ett porträtt i månaden skall intagas, och dervid hafva vi en god förhoppning att få meddela dragen af de ärade och omtyckta författarinnorna Mathilda Langlet och Ave (Eva Wigström).

Pristäflingar skola anordnas hvarje qvartal.

Hvad vi för öfrigt vilja, torde våra ärade läsarinnor finna i följande rim, som af en medarbetare i tidningen stälts till vårt förfogande.

Ungmor, mödrar, hvad I heten, Idun vill bli eder vän; när I ingen utväg veten, när I frågors lösning leten, vill hon vänligt säga den. Allt hvad qvinnan intresserar man i henne diskuterar.

Vill du duktig husmor blifva, lärd i hvarje hemmets värf, skall hon goda råd dig gifva, hemmets ros till blomstring drifva, göra dryg en ringa skärf. Hvad dig bry och bråk kan vålla Iduns tomte bort skall trolla.

Och har sjukdom trädt i huset,

Idun vet ock medel då. —

Blir det qväll, och tändt är ljuset —

du är trött af verldslifsbruset —

sätt dig i din älsklingsvrå.

Stilla Idun för dig biktar

allt hvad skönt, som skalden diktar.

Öppnen derför, höga, låga, dörren för så vänüg gäst, som ger svar på hvarje fråga, som vill öka svag förmåga, och som bjuder allt hvad bäst. Julklappskorgens bästa gåfva Idun var — det vill jag lofva.

Till sist hafva vi ej annat än att hembära Iduns stora och trofasta läsekrets ett hjertligt tack för visadt öfverseende och tillönska alla våra läsarinnor och läsare

ett godt s/ut på det gamla året!

Redaktionen.

m

Med dagens nummer följa titelblad och register, afsedda för tidningens inbindning. En på så sätt kompletterad, fullständigt uppbevarad årgång af Idun bildar en värdefull tillökning till biblioteket i hemmet, en innehållsrikuppslagsbok, der de mångfaldiga uppsatserna, råden och rönen i vexlande praktiska ämnen allt framgent ofta torde komma till öfvervägande och nytta.

I praktiskt syfte.

Under senare år har man ofta hört den klagan framställas, att, på . samma gång en miingd ytlig oeh derför föga fruktbringande lärdom inom skilda ämnesområden genom skolorna bibringades vår uppväxande qvinliga ungdom, dess uppfostran i husliga och praktiska konster allt för mycket försummades. »De kunna sladdra en hjelplig franska», heter det, »och rabbla upp all historiens regentlängder både fram- och baklänges; men att sy en knapp i sin egen drägt eller stoppa ett hål i sina strumpor — det duga de icke till!»

Tyvärr kan ej förnekas att det legat och ännu ligger mycket sanning i dessa klagomål. Glädjande är derför att förnimma, det saken börjat behjertas af den qvinliga uppfostrans målsmän: ett synnerligen godt uppslag har gjorts dermed, att man i Stockholms folkskolor upptagit undervisning i klädsömnad på programmet. Detta första steg har manat till efterföljd vid en del seminarier och enskilda läroverk, såväl här som mångenstädes i landsorten.

Den undervisningsmetod, som ur erfarenheten framgått som den mest tillfredsställande, den s. k. folkskolemetoden, har lemnat goda resultat, men dock kraft oproportionerligt mycken tid, då hittills ingen lärobok funnits, utan eleverna nödgats göra skriftliga anteckningar i ämnet.

Det vackra syftets vänner och beifrare ha derför ock allt skäl att vara fröken Hulda Lundin varmt tacksamma för hennes åtgörande till afhjelpande af denna olägenhet, i all synnerhet som fröken Lundin utan gensägelse kan erkännas ha synnerligen förtjenstfullt skiljts vid sin uppgift. Hennes nyligen utsända »Handledning i klädsömnad» till skolans och hemmets tjenst bär genom sin praktiska och lättfattliga uppställning och dermed följande stora användbarhet godt vittnesbörd om de grundliga studier och erfarenheter fröken L. gjordt

234