Idun: 1890

302 I DU N 18Ô0 Familjen hvilar pâ kärleken, och samfundet hvilar pâ familjen. Kärle- ken är alltså det första uti allt. jS. yVIlCHELET. ¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥ siktsdragen och det blyga, men på samma gång hjärtegoda uttrycket vunno allas hjärtan. Och detta tycke har hon bibehållit. I stilla tillbakadragenhet förflöt hennes lyckliga äkten- skap, som var ingånget af ömsesidigt tycke, och af sina tjänare var och är hon varmt af- hållen. Ofta arrangerade hertigparet för dem små fester, vid hvilka den naturligaste glädje var rådande, och i hvilka det höga värdfolket deltog med lif och lust. Somrarne tillbringade hertiginnan med sin make mest på Haga, där Karl XV ofta besökte sin älsklingsbroder. Här vid det lilla enkla hofvet fick han vara sig själf och helt och hållet kasta bort de kung- liga bekymren. Det berättas, att vid ett dylikt tillfälle her- tiginnan uttryckt en önskan, att man skulle arrangera en dans, men som det var stor brist på kavaljerer, så sände kung Karl en ordon- nans till Karlberg och inbjöd några där kvar- liggande kadetter, hvilka naturligtvis med för- tjusning infunno sig. Snart var också den improviserade balen i gång. Hertiginnan hade låtit uppbjuda en kadett och denne, blyg och tafatt, ansåg sig dock under dansen böra säga något, men fick ej fram annat än: »Herrska- pet bor bra vackert här, kommer herrskapet att stanna här länge?» hvilket naiva uttrycks- sätt framkallade ett klingande skratt från her- tiginnans läppar. Men glädjens dagar blefvo icke så långa. Prins Augusts helsa bröts, slutligen lades han på sjukbädden, och den 4 mars 1873 stod hans maka sörjande vid hans bår. Sedan dess fann hertiginnan Teresia det nya hemmet ödsligt, hennes egen helsa fordrade äfven en mildare lutt, och därför har nu furstinnan en stor del af år vistats utomlands, på sin villa nära Neu- châtel. Hon har dock alltid haft en varm kärlek för Sverige, sin makes fosterland, och hennes tysta välgörenhet har här lindrat mån- gens nöd. Nästan hela sitt apanage använder hon i det godas tjänst, och hennes egna be- hof, i betraktande af hennes ställning, äro ringa. Nu har hennes helsa så förbättrats, att hon pä allvar och, som hon hoppas, för alltid kan vistas i sitt andra fädernesland, och helt visst bringa Sveriges kvinnor henne ett hjärtligt välkommen åter. Det minnesrika Haga med sina drömfyllda, dunkla alléer bjuder frid och ro, Bdsvikens blå böljor sprida sin svalka, och solen silar sig sparsamt genom de rika löfkronorna, som skugga Gustaf den tredjes gamla slott. Må här piins Augusts maka tillbringa en glädje- full sommar och hemta helsa och krafter. Adolf Hellander. När en gång hela jorden upplöser sig i järnbanor och ångbåtar, penningar och spekula- tioner, då skall — liksom en anförtrodd hem- lighet, en vacker gammal sägen — det poe- terna hafva besjungit vidblifva att lefva och vårdas och omhuldas i kvinnornas hjärtan. A. Langer. Nästan hvarje stordåd har fått sitt upphof i kvinnans hufvud eller hjärta. N. M. Petersen. ¥ Midsommarvaka. f i glida öfver den stilla tjärd i slumrande juninatten, en silfverfära betecknar vår färd på det vida, speglande vatten. Hon sjunger sakta: Till Österland — till Österland vill jag fara. . . och klipporna borta på andra strand med klingande ekon svara. Hur tydligt jag nu den båtfärden ser, när vi höllo vår midsommarvaka — jag velat i glömska bädda den ner, men drömmarne vända tillbaka. De komma som ekot med ljufva namn och hviska sin trolska musik i mitt öra — då sluter jag henne på nytt i min famn, som aldrig i lifvet jag mera får göra. Du min ungdoms allra fagraste dröm— du midsommarnattens strålande älfva, vid minnet ännu af din kyss, så öm, jag känner mitt hjärtas fibrer skälfva. Du, min ungdomskärleks korta minut, som inneslöt hela sommarens fägring, när midsommarnattens vaka tog slut, du svann med morgonens glöd som en hägring. Du skapats af skymning, af blomdoft, af sång — ett barn af den vårljusa, nordiska nat- ten — och min — min var du, när sakta en gång o o jag gled vid en sång öfver speglande vatten. Ditt namn, hvem du var — det ej tänker jag på — din kyss vill jag minnas — det var, som helt sakta en vinge mig vidrört af den Fågel Blå, som diktens tjärrlägna ö säges vakta. Daniel Fallström. Några ord om lärarinnebetyg och deras värde. T landsorten är det vanligen i början af '3- sommaren, som inom familjerna anskaf- fande af lärarinnor eger rum. Det bör där- för just nu vara pâ sin plats att egna några ord ât en fråga, som vid valet af lärarinna intager ett framstående rum, nämligen den om betygen. Ganska ofta är det endast och allenast till betygen föräldrarne äro hänvisade, dä det gäller att bilda sig ett omdöme om den per- son, ât hvilken de önska anförtro sina barns uppfostran. Och en hvar, som haft något att skaffa med dessa slags betygbedömanden, vet, hvilken svär uppgift det är. De betyg, som utfärdas af familjerna, äro ofta illa uppsatta eller affattade i så allmänna ordalag, att man af dem omöjligt kan sluta sig till den åsyf- tade lärarinnans duglighet och kompetens. Sä förelägges man i otaliga fall »orlofssed- lar» af följande innehåll : »Fröken N. N., som undervisat mina barn uti vanliga skolämnen, har alltid fullgjort detta sitt uppdrag med skicklighet, ordning och vänlighet, till min belåtenhet, hvarför det är mig ett nöje att kunna rekommendera henne till det bästa. Petersvik den 17 juni 1890. N. N.d Ett sålunda affattadt betyg är i all sin välmening ganska värdelöst. Hvad som är af stor vikt att få veta: om tiden för plat- sens innehafvande, om elevernas kön, antal och ålder, de kurser de genomgått eller deklasser de förberedts till, och där de vunnit inträde, där- om innehåller betyget intet. De upplysnin- gar, som lemnas om de ämnen, hvari under- visning gifvits, sätt med barnen, disciplin, un- dervisningsförmåga m. m. äro dessutom ofull- ständiga. Att förstå skolornas betyg är ej heller lätt, allra helst som olika skolor hafva olika sätt att beräkna betygen. Själfva betygsbenämnin- garna torde äfven vara en stötesten förmången i saken oinvigd. Så får man ej sällan höra, att t. ex. betyget »berömlig» betraktas som mindre godt än »med utmärkt beröm god- känd». Ett misstag som för öfrigt är täm- ligen ursäktligt. Vikten af att äfven i hemmet erhålla bä- sta möjliga undervisning åt sina döttrar lig- ger i en tid som vår, då den unga flickan ofta är hänvisad till själfforvärf, i öppen dag. Erfarenheten visar ju dagligen, att, utan grund- liga kunskaper inom hvad ämne det vara må, ringa utsikter förefinnas för den unga kvinnan att med sitt arbete försörja sig själf på ett lönande sätt. Snålheten bedrar visheten, då man för. bil- ligt pris antager en underhaltig lärarinna,