Idun: 1890

1890 IDUN 303 livilken genom sina kunskapers otillräcklighet ej ens har förmåga att förbereda sina lär- jungar till någon af skolans högre klasser. Äfven händer det — barnen till föga from- ma — att man vid val af lärarinna låter de s. k. talangerna eller språks talande vara hufvudsak, med förbiseende af de andra, långt viktigare ämnena. Nej, vill man sina döttrar väl, bör man åt dem söka erhålla den bästa lärarinnekraft man möjligen kan vinna, äfven om detta sker med ekonomiska uppoffringar, ty genom god undervisning sättes den unga flickan i stånd att inom en långt kortare tid, än då under- visningen är af underhaltig beskaffenhet, till sin fördel använda sina kunskaper. Men hur gå till väga, spörjer man, vid valet af lärarinna, då betygen ej äro några rättesnören ? På detta spörjsmål må det här tilltåtas en person med rik och mångårig erfarenhet att lemna ett svar. Man bör ej tilltro sig att vid utväljandet af sina barns uppfostrarinna utan ledning af i dessa saker erfarna personer bedöma ofullständiga eller för öfverdrifna betyg. Saken är ju af en för den kvinliga ungdomen så utomordentligt stor vikt, att det säkerligen bör ligga alla föräldrar om hjärtat att tillförsäkra sig en garanti för, att valet blir det bästa möjliga. Denna garanti bör man ju erhålla, om man exempelvis vänder sig med begäran om råd och upplysningar i frågor, som röra valet af lärarinna till sådana institutioner som Högre lärarinneseminariet och follcslwleseminarierna, till de högre flickskolor- na, eller till Fredrika-Bremer förbundets byrå, som står i förbindelse med ofvan nämnda anstalter. jr, (Iduns skollofskoloni. Älskvärda läsarinnor, när dessa rader ligga framför edra ögon, är redan utflytt- ningen af vår lilla koloni ett fullbordadt faktum. Dithän ha vi kommit, tack vare edert kraftiga, uppoffrande bistånd, att 22 bleka små barn ur lika många fattiga hem nu fått draga ut till en lycklig tid affri- luftslif i naturens sköte, där helsa och kroppslig som andlig rekreation vänta dem i rikt mått. Den ljusa midso7nmarhögtiden blir hett visst för dessa edra skyddslingar en glad högtid, och vi äro vissa, att det ock skall fägna Eder alla att i tajiken kunna deltaga i deras sommarfröjd. Den lokal, som nu genom fröken Agnes Lagerstedts välvilliga hjälp förhyrts åt kolonien, är belägen vid egendomen Boda invid Edeboviken, en half mil vid p>ass norr om ångbåtarnes landningsplats vid Ronöholm och en knapp svensk mil sydost om Hargs bruk. Naturen här ute är den härligaste, luften stärkande och frisk, vat- ten med helsogifvande bad närbeläget. Tack vare de ifrigaste ansträngningar af koloniens föreståndarinna, fru Fredrique Falk, som därvid biträdts af fröken Anna Liss, hvilken som medhjälparinna åtföljt kolonien, hunno alla tillrustningar och uppköp afslutas till i tisdags. Att anskaf- fandet af sängkläder, husgeråd och födo- ämnen för så många personer måst vara förenadt med ganska mycken omsorg och besvär, är lätt begripligt. Men allt gick väl och i god tid ihop. Kl. 11 på tisdagskvällen samlades i den ljusa sommarnatten å Blasieholmskajen en resfärdig skara på 27 personer: de 22 små kolonisterna, deras tvänne förestånda- rinnor, två döttrar till fru Falk, söm kom- ma att vistas vid kolonien, samt en tjänst- flicka. Dessutom hade i stort antal för- äldrar och bekanta till de resfärdiga små, medlemmar af Icluns redaktion o. s. v. infunnit sig, så att scenen framför ånga- ren » Väddö kanals» laiidgång i den sena timmen erbjöd en lißig anblick. Det har blott varit ogärna, som vi för barnens utflyttning beslöto oss för denna långa nattliga resa, till hvilken omkring 11 timmar åtgingo, innan målet, Ronö- holms ångbåtsbrygga, nåddes. Men af de två ångbåtar, som befara denna inre trade, var den ena redan till och med veckan ef- ter midsommar så för hvarje resa upp- tagen af andra skollofskolonier, att intet utrymme kunde beredas för Iduns. När då befälhafvaren å » Väddö leanah, kapten A. £ Wancke, godhetsful/t gick oss tillmötes med att för ett synnerligen lågt pris- med- taga kolonien titt dess bestämmelseort, och denna utväg var den enda, som möjliggjorde läflyttningen före midsommar, ansåigo vi oss tacksamt böra begagna oss af densam- ma under iakttagande af, att barnen med- togo varma och tillräckliga, kläder, och att för deras sömn ombord så tillfredsställande arrangement som möjligt vidtogos. Och nu, ärade läsarinnor, försvinner den glada, sorlande barnaskaran, som ej alls tyckes motse den korta sommarnattens resestrapatser med skymten af bekymmer, så småningom ur sikte för oss, som dröja på kajen, tittviftande de unga kolonisterna en sista, hjärtlig helsning med varma lyck- önskningar till att glädje på deras som- marhem. Och från den frustande ångarens för- däck fladdra två och tjugu små hvita näs- dukar till svar, som ville de så tolka de glada, tacksamma känslor, som rymmas däruppe: »Helsen Iduns läsarinnor, när I skrif- ven, och bringen dem de lyckliga barnens varma tack, för det de icke glömde dem, när sommaren kom till oss alla!» — — Au revoir — små kolonister! Vi vänta snart sändebud därutifrån, att allt. står godt till, och att ni riktigt kommit bofast i ordning vid stranden af Edeboviken. * * * Transport från sista redovisningen : 1065: 95; ny- influtna medel: Anna Nilsson, Alingsås 3: —; A. A. S. 1: 30; A., Sundsvall 3: —; Tre pren. i Höör 5: — ; A. Herbst 2: — ; Gamla och unga arbetare, Gyttorp 8: 20; C. O. 1: —; Lundberg, Borås 5: — ; »Dalarö» 5: — ; Ethis 2: — ; H—a 0: 50; Sussi, Lindköping 1: 50; Två små systrar, Forsmark 5: —; A. B—n, Alingsås 1: — ; A. N—n, d:0 0: 75; M. B—dt, d:o 1: —; I. P—z, d:o 1: —; A. F—n, d:o 0: 50; H. A—n, d:o 1: —; Ingeborg 1: —; Mia T—st 2: —; Alv. Ljungcrantz 1: — ; A., Kinna 3: — ; Alma O., Alafors 10: — ; 22 Helgar- öbor 5: —; L. N. m. fl., Motala verkstad 5: —■ Peck, Karlstad 1: 50; Lille Frans 5: — ; Läsare af Elfdrottningen 10: — ; Elsa 2: — ; Husby lä- rareförening, Dalarne 10: — ; Sigtunavandrare 3: 15; Tamsen 2: 50; Intresserade i Robertsholm 7; 50; Arstad poststpl 0: 50; A. P. G. 2: — ; A. J. & A. L., Ljusdal 5; — ; Gerda S—m, Helsing- borg 8: 23; Agnes, Tackarp 4: —; Iris 1; — ; Summa kr. 1203: 08. En kvinnosjäl utan fromhet är som en blomma utan doft. E. Marlitt. Sommartankar. ag slår upp mitt fönster . . . Parken där borta är så lummigt grön. och morgonvinden, som strömmar hit in med den nyfödda grönskans söta vällukter, den är så sydligt varm. Se, där kommer en fjäril, en liten, liten hvit fjäril — den är sommarens första — in- fladdrande. Åh, vänta . . . Dig skall jag nog fånga, du vackra barn !... Se så, nu flög den igen sin kos — den var ej gjord för min studiekammarluft.. . Hvar är du, vännen min, mina drömmars drottning med din bleka kind och dina sorg- modiga ögon? Du väna anlete, som, födt af mina tankar, skall följa mig i världen — i mina tankar! Alla vedervärdigheter äro glömda i dag — icke sannt? — och alla hvardagsbekymmer be- grafna. Dèt är sommar och sol, och vi skola ut! Vi skola ut, min vän, till doftande ängar och susande fjärd! Djupt i skogen skola vi reda vårt bo, fjär- ran ' från den kalla, fåvitska världen, fjärran från dess larmande färdevägar. Där är det tyst och svalt. Dit når oss ingen smärta, dit tränger intet eko från lidel- sernas brottkamp. Där skola såren läkas, där skola vi lefva vårt stilla sommarlif i glömska af alla tunga, sorgsna år ! När skuggorna falla efter somnad dag, då gå vi sakta — lutade mot hvarandra — öfver skogens stig, öfver gungande barr ned till in- sjön, där valdhornet ger en lång vemodig sig- nal, som upprepas i bergen. Vi vandra, tigande som den ljusa, vindlösa natten själf. Vi stanna vid ängskanten, och med slutna ögon inandas vi den döfvande vällukten från klöfver och timotej och nattviol.. . Och när månen glider upp bakom björkarne och färgar silfverhvita dina hår, då njuter jag dubbelt af stunden. Då sluter jag dig till mitt bröst, då trycker jag mina läppar mot din bleka panna, du älskade. Och när så dagen gryr och fåglarne vakna, då skola vi jollra, äfven vi, och svärma. Ty vi veta, att håren skola hvitna en dag, vi känna, att lifvet är kort och kort dess som- marlycka. Men ack, jag är ensam, och du är blott ett tankebarn, du underliga, sorgsna flicka ! Du föddes af försommarens vind, då den smög in till mina dammiga folianter. Du föd- des af den, och du flyr med den. Alvar Arfwidsson. Min första lärarinna. Ett minne af J^eltna jQi?nom. flesta af oss minnas säkert, hvilken kritisk dag det var i ens lif, dä man första gången fördes från hemmet till skolan. Oaktadt man med en viss förväntan och längtan emotsåg det nya och märkvärdiga, som skulle börja, var denna färväntan dock tämligen bäfvande och 1'ängtan till en gan- ska stor del blandad med förskräckelse. Det var dock ett medvetande af, att det från denna dag var slut med ens gyllne fri- het, och att hemmets sorglösa och glada lif