Idun: 1891

1891 IDUN 235 mig, förstår herr Olsson. — Nä, så ser den ut! — Ja, den är ej så dum. — Men se pri- set är för högt, herr Olsson. — Nä, den här skrufven —Ja, lät mig nu själfundersöka. —» »Min man köper soffan, ifall herr Olsson tar var gamla mahognysoffa i afdrag pä be- talningen. Det är en ovanligt solid möbel, bildhuggeri pä fotterna och pä ryggen. Enda orsaken hvarför min man vill skilja sig från den är, att vi ha något bråk med sängklä- derna; men eljes är det en galenskap att sälja en möbel med en sådan massa tagel i madrassen. »Nå, käre Karl, vi våga oss väl ändå ej på den där mekanismen, utan behålla vår dyrbara tagelmadrass. »Eller skola vi lemna den antika soffan åt herr Olsson?» »Ja, låt honom få den, när han så vill. — Den här är tusan så intressant. — Men titta här, herr Olsson ! Det här kan betydligt för- enklas, och madrassen skall inte vara fast vid ramen, utan den skall tagas lös, så att den vid behof kan vändas. — Ja så, det fördyrar saken. — Nå, det betyder mindre, blott jag får allt, såsom jag vill ha det.» III. I Idas rum. »Tusan till stilfull soffa, du Ebba.» »Stilfullt pris också. — Jag vet, att det är dumt och barnsligt, men vet du, att jag sak- nar den gamla kära soffan. Här är rakt af tomt efter den.» »Tomt efter malboet! — Min själ, tror jag du gråter öfver det gamla malätna eländet!» »Ne-ej, det är inte för det jag saknar mal- boet; men jag ville hellre fäkta mot ohyran i hela mitt lif än kanske vara skuld till, att du onödigtvis skulle lägga ut penningar.» »Du skuld. Nej, var lugn, Ebba, jag be- stämmer nog själf, hvad jag vill köpa! Och det är billigt för en möbel med en så sinn- rik mekanism.» »Ja-a bevars, den är bra; men mahogny- soffan var antik. — Kom skall du få se, hur bra hon passar i pigkammaren.» »Malboet?» »Å, jag tänker att malörtspapper — Ock- så, ser du käre vän, behöfver du ej mera tänka på att skaffa någon ny säng åt Lena.» »Nå, det är då för väl, att du tog skäl! Jag sade dig ju genast, att det ej hade någon fara med — malboet. » Spinn, spinnI »ff^pinn, spinn, dottern min, i morgon kommer vännen din, då. doftar åter linden; då spelar fågeln åter skönt, på ängen lyser det så grönt — då sjunger åter vinden; då klappar hjärtat åter kärt, da far du allt, hvad du hegärt, ty friarn står vid grinden!» — »Spinn, spinn, moder min — sjung icke mera visan din, jag vet nog, hur det slutar-, jag vet, hur tröstlös solen står, snart ängen pryds med hvita hår och lindens krona lutar; ja, vinden snart bår kring det bud: din dotters drömda bröllopsskrud förbytts i svepningsklutar!» — — »Spinn, spinn, dotter min, och all din forna glädje finn i drömmens kära armar; glöm, att din lycka står så still, glöm bort, att linden falla vill, och glöm, att vinden larmar; tänk hållre, du mitt hjärtegidd, att friden, ännu lika huld, sig öfver dig förbarmar.» — — »Spinn, spinn, moder spinn! Nu slocknar lilla lampan min, som hoppet mer ej tänder; min syn år blind, mitt öra döft, och tron, som mig så länge söft, sin afskedshelsning sänder. — Nu brister hjärtat! O, min mor . . . den sorgen blef ditt barn för stor! Befall mig i Guds händer!» William Stange. Från kvinnans arbetsfält. Studier från Stockholms horisont af G. Gullberg. V. Kvinnan i sjukvården. Läkaren. »Svanhvit, ådrad hand är fager, Bar en blombukett den binder Eller gullomglimmad viftar Svalka åt två friska kinder; Men när leda sår den lindrar Och den smärtans udd förtager, Bäds ej rötan, darrar icke, Då den varder mer än fager!» Så sjunger den sydsvenska skalden i en helsningssång till den första kvinliga medicin- ska studenten vid det sydliga universitetet, och i välklingande stanzer ger han ett fullödigt uttryck för den meningen, om hvilken väl al- drig bort kunna tvistas — att om kvinnan är skickad till något yttre kall, det väl i första rummet är som vårdarinna, läkarinna. Hennes milda väsen ger ro, hennes hand är lätt, hennes förmåga af tålamod är utan gräns, och hennes hjärta kan klappa med den lidande. I alla tider har också kvinnan in- tagit första rummet som sjulcvårdarinna, men det kom en tid, då man ville taga steget fullt ut och icke låta kvinnan nöja sig med blott vårdarinnans rol. Hvad hindrade i själfva verket henne att taga ut detta steg, att träda in i lärosalarne, i anatomirummet, i studer- kammaren och en dag lemna dem som den utbildade läkaren? Oafs det icke ett länge kändt behof af kvin- liga läkare? Fanns det icke tusen och åter tusen kvinnor, som af falsk blygsel dröjde så länge som möjligt — oftast till det var för- sent — att kalla läkare till råd? Och skulle icke utsikten för kvinnorna att kunna kalla en kvinlig läkare till sin sjukbädd vara en glädjande, befriande känsla? Jo, och tusen gånger jo, men ännu har väl knappast motståndet varit större vid någon reform beträffande kvinnorna än här. Man ropade på skandal, på skam. Skulle kvinnan besudlas med allt detta grofva, låga, som läkaren måste syssla med? Skulle hon med djärf hand själf få gripa in i lifvets hem- ligaste väsen och med dissekerknifven i hand forska i materien? Och skulle icke allt det kvinligt ljufva, det omedvetna, »das ewig weib- liche» gå förloradt och besudlas genom detta! ? Så läto de gamla, ständigt nya klagovisor från dem, som förvexla det naturliga med det fula, det sanna, enkla med det dåliga, för- dömliga. Men, här som öfverallt segrade det förnuf- tiga, och den 3 juni 1870 fick den svenska kvinnan rätt att utöfva läkareyrket. * * * ,'L K. m:t yttiai- i det märkliga aktstycke, hvarigenom denna rätt bereddes kvinnan, föl- jande: »Så, och efter det vi, som funnit betänk- ligheter i allmänhet för kvinnans anställande i offentlig ämbetsbefattning som läkare, i öfrigt. beträffande den ifrågavarande rätten för kvinna till läkarkonstens utöfning på eget ansvar i enskild praktik, enär de slutliga bestämmel- serna i detta hänseende vore i viss mån be- roende af det tillfälle, som kunde beredas kvinnor till inhemtande af den för läkare er- forderliga teoretiska och praktiska bildning, i nåder anbefallt kanslersämbetet att, efter veder- börandes hörande tillse, huruvida (!) sådant tillfälle kunnat till en början vid de i hufvud- staden befintliga medicinska läroverk öppnas och inkomna med förslag i afseende på de anordningar (!), som för sådant ändamål an- sågos erforderliga (!), samt rörande tiden, då de kunde träda i verkställighet — har kan- slersämbetet . .. etc. etc. Om man förmår genomtränga alla de mörka och krumbuktiga vråarne i denna kurialstils- blomma, så kan man höra den beklämda suck, hvarmed k. m:t ger efter för tidens kraf, och spåra de »samvetsbetänkligheter», höga vederbörande hyste i saken. Men, det måste ske, och sedan alla par- ter voro hörda, dekreterade k. m:t: att rättighet till läkareyrkets utöfvande må tillkomma äfven kvinna, hvilken aflagt de såsom vilkor för denna rättighets förvärfvande i författningarna föreskrifna prof; äfvensom i nåder förordnades: att kvinna finge undergå afgångsexamen vid läroverk och därför erhålla vitsord; att hon finge aflägga med. fil. examen och begagna den offentliga och enskilda undervis- ningen vid de medicinska läroverken; att tillfälle till en särskild kurs i anatomi skulle för kvinnor beredas vid Karolinska in- stitutet, och att tillträde skall vara för kvin- liga studenter öppet till afläggande i stadgad ordning af de för rättighet till läkaryrkets ut- öfning föreskrifna prof. * * * Lärotiden för en läkare är i Sverige syn- nerligen lång.