Idun: 1891

246 IDUN 1891 man (en broder till den berömde amiralen), att hon en tid bodde vid Djurgårdsbrunn samt var syster till den 1788 i unga âr bortgång- Da, af Bellman i ett af dennes innerligaste och hjärtligaste kväden besjungna fru Maria Eleonora Georgii, f. Chapman. Äfven Su- sanna har vid ett par tillfällen blifvit före- mål för ljud frän Nordens Anacreons lyra. Sä t. ex. tillegnade Bellman henne den 9 maj 1789 följande lilla poem (icke intaget i den stora Carlén’ska Bellmansupplagan) : Lugna källa, täckt belägen, skymd af lindar öfver bron, som i rännlar kröker vägen opp till helsogudens tron, du har vid din vattenkanna lif och död sä nära ställt; du bevarat vår Susanna, men dess fromma syster fällt. Än en fläkt af hennes anda tränger sig in i värt blod. Oskuld må dess grafvård sanda under ögats tåreflod. Hvem kan väl sitt bröst bemanna mot den dolda dödens stig? Men försynen skänkt Susanna till en sinnebild af dig. Kvinnoarbeten på industriut- ställningen i Göteborg. Af Sccevola. ölgduns läsarinnor ha redan haft nöjet att bli ledsagade genom sommarens konst- och konstslöjdutställningar i Göteborg, och detta af en ciceron, som säkert åtnjuter deras förtroende i vida högre grad än undertecknad. Icke dess mindre må det tillåtas mig att meddela ett och annat, om huru det kvinliga arbetet är representeradt på den nu pågående industriutställningen i samma stad. Statistik är ett ord, som säkert ej har någon lockande klang för fruntimmersöron, men jag vågar ändå börja med en smula statistik fastän af allra ytligaste art. Industriutställningen är delad i tre stora af- delningar: byggnads-, industri- och bryggeri- afdelningarna. Mån skulle väl knappast vän- tat sig att finna kvinliga utställare inom mer än den mellersta af dessa afdelningar, men de förekomma verkligen inom alla tre, ehuru byggnads- och bryggeriafdelningarna på sin lott endast fått en kvinna hvar. Så mycket talrikare äro kvinnorna inom industriafdelningen. Katalogens register upp- tager omkring 1,100 utställare, hvaraf inemot 20 procent eller 210 äro kvinnor. Gå vi till industriafdelningen ensamt, så inrymmer den 745 utställare, hvaraf 208 eller omkring 30 procent af kvinligt kön. Redan detta är ju i och för sig en statistik — nu kom det för- färliga ordet igen! — som visar, att det s. k. svagare könet kan föra en ganska respektabel styrka i elden, när det gäller att täfla på slöjdens och det industriella arbetets fält. Men tager man i betraktande att flere af de i katalogen upptagna numren representera kollektivutställningar, där arbeten från en hel del kvinliga krafter förekomma, så blir natur- ligtvis den verkliga siffran af i utställningen deltagande kvinnor betydligt högre. Så har till dömes Kulturhistoriska föreningen i Lund arbeten utställda från icke mindre än 85 väf- verskor etc., hvilkas namn alls ieke synas i katalogen, men namnen förekomma i stället — såsom rätt och rättvist är — ristade i gyl- lene inskrift å sköldar vid föreningens ut- ställning. Gå vi ännu ett steg vidare och eftersinna, huru mycket kvinligt arbete som direkt medverkat vid förfärdigandet af alla de här utställda föremålen, så skola vi finna, att tusentals kvinnor haft större eller mindre an- del i åstadkommandet af de förträffliga prof på fosterländsk konst- och arbetsskicklighet, hvilka visas å industriutställningen i Göteborg. Spinneri- och väfveriindustrien ensamt syssel- sätter ju många tusental af arbeterskor. Vi kunna altsä vara öfverens om, att det kvinliga inlägget vid denna utställning är myc- ket aktningsbjudande äfven kvantitativt taget. Att, hvad beskaffenheten angår, många af de utställda kvinnoarbetena höra till de allra vack- raste och, om man tänker på framstegen och utvecklingen, mest glädjande företeelserna å expositionen, därom torde de flesta både man- liga och kvinliga besökare vara ense med mig. Men då det finnes en sådan massa kvin- liga utställare, bör det vara klart för Iduns publik — dit jag tager för gifvet att samt- liga utställarinnorna, såsom intelligenta och vakna kvinnor, höra — att jag ej, så gärna jag än ville det, kan sysselsätta mig med dem alla, ty, som Vitalis sjunger: Då finge jag sitta i evighet, Och därtill jag hafver ej tid-i kväll. Jag måste inskränka mig till framhållande af några allmänna synpunkter och omnäm- nande af ett fåtal personer, hvilkas utställda arbeten i ett eller annat afseende synts mig förtjäna att särskildt uppmärksammas. Väfnadsslöjden är på denna utställning syn- nerligen väl representerad, och denna har ju också af ålder varit en kvinnornas slöjd. Huru denna vackra konst i vårt land legat i lägervall, och huru den åter väckts till lif genom energiskt arbete af sådana föreningar och personer som Handarbetets vänner, Kul- turhistoriska föreningen i Lund, Thora och Jakob Kulle, Selma Giöbel m. fl., det känna Iduns läsarinnor förut. Vi nämnde Kulturhistoriska föreningen i Lund. Den utställning i textil konstslöjd, som denna förening här anordnat är helt en- kelt ståtlig. Alla dessa väfnader med under- liga namn: rödlakan, flossa, dukagång, munka- bälte, krabbasnår och opphemta förete lika mycken originalitet i färg- och mönstersam- mansättning, som själfva väfnadstekniken kräf- ver skicklighet och handafärdighet. Denna släta flossa med de varma djupa färgerna, denna trensaflossa med väfda figurer och or- nament i hög relief äro ju af den yppersta verkan. Eller se på denna gobelinbit, i silke och guldtråd väfd af Bengta Olsson, eller på detta andra stycke, som å den vidhäftade lappen kallas »Flamskt öfverkast», väfdt af Ingar Jönsson! Man har svårt för att tro, det dessa arbeten, som erinra om konstväf- veriets mest glänsande, längesedan flydda dagar, kommit från väfstolar i svenska bonde- hem, och dock är det så. Kulturhistoriska föreningen utöfvar nämligen sitt ledareskap med den största pietet och finkänslighet samt är ytterst mon om att icke genom ett för kän- bart ingripande störa väfverskornas ursprung- liga själfständighet och tvinga deras utveck- ling in i främmande banor, Denna omtänk- samhet kan icke nog lofordas, ty allmogens väfnadskonst har uppvuxit på egen grund och en våldsam och oförsiktig omplantering skulle kunna förderfva hela plantan. Den som har största andelen i och hedern af denna förenings högst förtjänstfulla verksamhet är amanuensen d:r K. Karlin. Fru Thora Kulle och hennes svåger, artisten Jakob Kulle — man kan icke nämna den ena utan den andre, ty de tu äro ett — ha här en briljant utställning anordnad i en liten rumsinteriör samt därjämte konstväfnader å andra håll inom utställningen. Det är i sitt slag oöfverträffliga saker. En sådan väfnäd som det konstförfarna parets halfgobeliner i rödlakansväf får man i afseende å konstnär- lighet, finhet och jämnhet i utförandet näp- peligen se maken till. Bege vi oss upp på galleriet, så finna vi där strax till venster, då vi komma upp, ett slags egendomlig dubbelväfnad, hvars mönster och färg likasom själfva tekniken bära prä- geln af verklig originalitet. Det är ett par täcken, väfda af fröken Alma Almen, Sol- berga, Bohuslän, i s. k. finskväfnad, också ett gammalt godt och karaktäristiskt väfnads- sätt, som dragits fram ur glömskan, och som väl förtjänar att tagas vara på. Mellan frö- ken Alméns arbeten hänger en stor bordduk, broderad på mossbrun botten efter forntyskt mönster af fru Anna Holmberg, Varberg, ett genom mönstrets ursprunglighet och korrekt- heten i utförandet mycket tilltalande arbete. För öfrigt se vi här konstväfnader i allmoge- stil af alla de olika slag, hvarpå Kulturhisto- riska föreningens utställning gaf oss en så ypperlig profkarta. Särskildt förtjänar att nämnas fröken Bilda Rönströms i Lund kol- lektion af broderier, sydda efter mönstret af skånska allmogeväfnader. Detta broderings- manér verkar fullkomligt som väfnad, ehuru man vid nära betraktande finner, att det är slätare och jämnare i texturen. Det måste vara ett oerhördt arbete att på detta sätt sy hela stora portièrer, men utställarinnan för- klarade själf, att hon kunde sälja sina bro- derade saker billigare, än hvad väfnaderna stå i pris. Fru Hilda Trotzig visar, i förening med hr G. Flintas synnerligen anmärknings- värda utställning af möbler i allmogestil, en samling vackra allmogeväfnader efter skånsk metod. Spetsknypplingens vackra konst har i fröken Aurore Ingelots från Vadstena sin mest fram- stående representant. Dessa spindelväfsflna knypplingar i de allra delikataste mönster äro verkligen beundransvärda, och man kan icke förvåna sig öfver att framför hennes mönster ständigt finna en tät krets af beundrande da- mer. Men däremot kan man ej undgå att bli förvånad, då man ser de billiga pris, som hon åsatt sina arbeten. 10 kronor för denna halsduksrosett, 15 kronor för denna delikata krage med bröststycke i crémefärgadt knypp- lingsarbete, genomdraget med guldtråd, 20 kronor för dessa näsdukar, hvilkas utsökta mönster täfla med finheten och korrektheten i arbetet. Sådana priser för sådana arbeten kontrastera på det bjärtaste mot de orimliga summor, som man ansett sig kunna åsätta en del saker häruppe, hvilkas enda märk- värdighet ligger däruti, att folk ännu vill öda arbete och tid på något, som aldrig i världen kan skänka en människa hvarken nytta eller nöje. Ty det finnes beklagligen sådant här också, och därom skola vi tala nästa gång. Ett synnerligt billigt pris har också fröken Augusta Lundh åsatt sina gardiner i filet guipure. De kosta nämligen blott 40 kronor paret. Det fordras en kvinnas goda tålamod och flinka fingrar för att kunna göra ett så tidsödande arbete för en så ringa penning. (Forts.)