Sida 21
; IK â U SJIIfmi! Kvinnan Stockholm. Oemandts Boktr.-Aktieb. ĂZM m, * m N:r 3 (161) Fredagen den 16 januari 1891. 4:de Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r: Idun medModetidningochko- Byra: Hamngatan 16, 2V2 tr. (midt för KungstrĂ€dgĂ„rden.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgifningfstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ » 4: â Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. TrĂ€ffas Ă„ hyrĂ„n kl. 10â11. Allm. Telef. 6! 47. a a Augusta Ohrström. Ăą fröken Ăhrström, som efter en fler- Ă„rig -vistelse i ut- landet för nĂ€rva- rande under en tyvĂ€rr allt för kort tid gĂ€star sitt fĂ€dernesland, snart kommer att lĂ„ta höra sig pĂ„ en af sĂ€songens för- nĂ€msta musiktillstĂ€llnin- gar, Ă€r detta ju en lĂ€mp- lig anledning att för Iduns lĂ€sekrets fram- stĂ€lla bilden af en kvin- na, som mera Ă€n nĂ„gon annan nutida svensk sĂ„n- gerska med Ă€ra fört den nordiska sĂ„ngkonstens ru- nor pĂ„ andra sidan At- lanten. Fröken Ăhrström, som Ă€r bördig frĂ„n Göteborg, var ett af dessa prede- stinerade musikaliska un- derbarn, som börja att sjunga och tala pĂ„ sam- ma gĂ„ng, som icke trif- vas annat Ă€n i en mu- sikalisk atmosfĂ€r, och som dĂ€rför gifvetvis re- dan vid spĂ€d Ă„lder be- stĂ€mmas för den musi- kaliska banan. Den lilla flickans öra var sĂ„ fint, att hon utan tvekan »pĂ„ gehör» kunde upptaga hvilken tonart som helst, och hon var icke mera Ă€n 11 Ă„r, dĂ„ hon med framgĂ„ng upptrĂ€dde pĂ„ en offentlig konsert. Hen- nes förĂ€ldrar beslöto dĂ€r- för, att hon skulle utbil- das till artist, och sedan hon Ă„tnjutit förberedande musikalisk undervisning, skickades hon vid 15 Ă„rs Ă„lder upp till Stock- holm för att vid sina studier vĂ€gledas af, först den Ă„ldrige hofsĂ„ngaren Berg, sedan af fru Sten- hammar. Hon började snart att med större och större framgĂ„ng lĂ„ta höra sig pĂ„ mera bemĂ€rkta kon- serter och blef slutligen engagerad vid Kungl. operan, dĂ€r hon upp- trĂ€dde i »Trubaduren», »Den bergtagna», »Kar- paternas ros» m. fl. De musikaliska uppgif- ter man vid denna scen lemnade henne voro emel- lertid icke tillfredsstĂ€l- lande för hennes stora arbetslust och brinnande kĂ€rlek till konsten; hon lemnade dĂ€rför efter tvĂ€n- ne vintrars arbete vid den svenska scenen sitt fĂ€dernesland och begaf sig till Paris i afsikt att ytterligare förĂ€dla sin sĂ„ngkonst. HĂ€r fick hon en förtrĂ€fflig lĂ€rarinna i nulle Rosina Laborde, pĂ„ sin tid Grand OpĂ©ras förnĂ€msta koloratursĂ„n- gerska och elev af Meyer- beer, som icke endast vĂ€g- ledde hennes studier, utan
