Idun: 1891

KVINNAN gj ætgiyi ■ îïjï^jà I .00Nm N:r 24 (182) Fredagen den 12 juni 1891. 4:de årg. Prenumerationspris pr år: Idun medModetidningoeh ko- lorerade planscher ............. kr. 8: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ » 4: — Byrå : Hamngfatan 16, 2Va tr. (midt för Kungsträdgården.) Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å hyrån kl. 10—11. Allm. Telef. 6! 47. TJtgifning-stid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platsar» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal sta v. Utländska annonser 70 öre pr nonp.-r»«1. f en af Vestergötlands vackraste trakter, nä- — ra Gröta elf, ligger det forna landshöfdings- bostället 1testad, hvars hufvudbyggnad nu af varmhjärtade, ädelsinna- de människovänner blif- vit ordnad och inredd till en fristad för sådana olyckliga kvinnor, hvars sinnesjämnvikt pä ett el- ler annat sätt blifvit störd eller rubbad. Att en dylik fristad som Mariahemmet å Re- stad länge varit af be- hofvet påkallad, behöf- ver knappast sägas, ty den dagliga erfarenheten är ett tillräckligt bevis därför. Vi kunna nu- mera knappast genom- ögna en tidning, utan att påträffa den sorgliga underrättelsen, att ännu en af våra systrar eller bröder fallit offer för de våldsamma och under- bara slitningar, som äro betecknande för det nit- tonde århundradets sista decennier. Antingen det är reli- gionsgrubbel, fysisk svag- het, öfveransträngning, kärlekssorg eller andra orsaker, som stört en människas sinneslugn, är det lika behöfligt att, sä fort sig göra låter, flytta henne frän den omgifning, där hon vid sjukdomens Maria Anderson. Stiftarinnan tili Mariahemmet å Restad. början befann sig. Hon bör, så vidt möjligt är, föras till ett stilla hem, där hon omgifve3 af en vacker natur och erhål- ler godt umgänge samt ständig och öm, fastän nästan omärklig omvård- nad. Att finna ett sådant hem, har hittills varit nästan omöjligt ; visser- ligen mottagas dylika sjuka stundom i enskil- da hem, men utom det att detta alltid faller sig ofantligt dyrt, förstår man lätt, att den sjuka där icke kan finna all den vård, som behöfves. Ett hospital är naturligt- vis ännu olämpligare, ty vi veta ju, att så fort en patient å ett dylikt ställe blifvit så mycket bättre, att hopp finnes om hennes fullkomliga tillfrisknande, är det hos- pitalsläkarens första upp- gift att skaffa henne bort från dårhuset, där sam- varon med de mer ellev mindre sjuka patienterna fördröjer, eller kanske rent af omöjliggör, hen- nes tillfrisknande. Ofta nog hörde man därför klagas öfver bristen på ett godt och billigt hem för svårmo- diga eller sinnessvaga personer, och slutligen kom den i sin hembygd