Idun: 1891

KVINNHN (Egitft N r^3%- lö/Äl! W':M 1 Ss Stockholm, Qernandti Hoktr.-Aktieb. N:r 6 (164) Fredagen den 6 februari 1891. 4:de årg. Prenumerationspris pr år: Idun medModetidningoch ko- Byrå : Hamn gr a t an 16, 27l> tr. (midt för Kungsträdgården.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgfifningfsticl: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : _ 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ » 4: — Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47. B ör den, soin sett eller hört omtalas den ädla kvinna, hvars bild i dag pryder Idun, skola vid hennes drag för den inre blic- ken ovilkorligen teckna sig de betydelsefulla or- den: »de lidandes vän» ! I norra och mellersta Sverige är Elna Hans- sons namn måhända min- dre bekant; men i hela södralandet, företrädesvis i Skåne, finnas helt visst få personer, hvilka följt med sin tid och dess händelser, som ej hört nämnas Elna Hansson eller »Lundakvinnan», som hon mera allmänt kallades. Hon var näm- ligen född i Lund. »Hennes lifsgärning» — säger en tidning — »ett halft sekel i lidandets tjänst, behöfver knappt nämnas, ty den var så- dan, att den icke kunde bli obekant, hur anspråks- lös fru H. än var.» Elna Hansson föddes d. 10 aug. 1814 i Lund, där hennes fader var en arbetare vid namn Ar- vidsson. Yid 19 års ål- der ingick hon själf äk- tenskap med en arbetare ifrån Malmö och flyttade till denna stad 1833. Då hon af sin mor ärft en viss färdighet i 1» EI na Hansson. » Lundakvinnan ». att sköta benskador och sår, började hon redan vid sitt giftermål att egna sig häråt, ehuru hennes största verksam- het inföll mellan åren 1850—73, och utan öf- verdrift kan sägas, att flere tusen personer hos henne sökt och funnit bot för otaliga yttre åkommor, där till och med läkarne misströstat och förtviflat. Ty mången person, som af läkarne blifvit dömd att mista än ett fin- ger, än en arm eller ett ben, vände sig i stället till den allbekanta »Lun- dakvinnan» med det re- sultat, att fingret, armen eller benet icke allenast fick blifva kvar, utan totalt läktes. Detta tyckte förstås en del herrar läkare icke om, utan anmälde hen- ne till åtal, och följden blef, att denna »doktorin- na utan diplom » tillta- lades för k'vacksalveri. Så stort var dock det förtroende, fru Hansson förvärfvat, att hon från alla håll och kanter upp- manades att fortsätta med sin välsignelserika verksamhet, hvilka upp- maningar än mera styrkte henne i framhärdandet i sin lifsuppgift. Men