Sida 241
Stockholm, Gernandit Boktr.-Aklieb. Kvinnan mmsm .... - : - -1 k QJU =fHS iai a» i â gSMS'S 5»53 N:r SO (188) Fredagen den 24 juli 1891. 4:de Ă„rg Prenumerationspris pr Ă„r: Idun medModetidningoch ko- lorerade planscher ............. kr. 8: â Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ * 4: â ByrĂ„ : Hamngatan 16, 2Va tr. (midt för KungstrĂ€dgĂ„rden.) Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 10â11. Allm. Telef. 6 1 47. Utg-ifning-stid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Henry G r Ă© v i 11 e. jJpTndĂ«i denna inom yfL-J hela Europa oeh '*37 Ă€fven i Amerika vĂ€l kĂ€nda författarepseu- donym döljer sig, sĂ„som mĂ„hĂ€nda flertalet af Iduna lĂ€sarinnor torde veta, en kvinna. Hennes verkliga namn Ă€r m:me Durand. Men detta namn nyttjar hon numera aldrig, utan kal- las sedan mĂ„nga Ă„r till- baka alltid m:me GrĂ©ville; och hennes man, som dock Ă€fven han Ă€r en literĂ€r personlighet â en af re- daktörerna för den ansed- da tidskriften »La Revue Bleue» â har, ovanligt nog, helt artigt adopterat sin hustrus nom de plu- me och lĂ„ter kalla sig m:r GrĂ©ville. Detta Ă€r ett talande bevis pĂ„ det hjĂ€rtliga för- hĂ„llande, som rĂ„der mel- lan detta Ă€lskvĂ€rda och intelligenta par, hvars be- kantskap jag hade nöjet att fĂ„ göra under min senaste vistelse i Paris. DĂ„ vidstĂ„ende portrĂ€tt ger en tĂ€mligen riktig fö- restĂ€llningom »HenryGrĂ©- villes» utseende, behöfver jag blott fullstĂ€ndiga bil- den med nĂ„gra fĂ„ rader. M:me GrĂ©ville Ă€r icke vacker, men hon har ett sĂ€rdeles trefligt utseende oeh sĂ€tt. Hon tillhör ĂKJ.i den kvinnotyp, Ă„t hvil- ken fransmĂ€nnen gifvit smeknamnet »bonlotte»; med andra ord hon Ă€r liten, rund och fet. Ur det lilla runda anletet framblicka ett par lifliga och kloka bruna ögon med ett öppet och Ă€rligt uttryck. Hon Ă€r parisi- ska, men en parisiska utan affektation, enkel, rĂ€ttfram och hjĂ€rtlig. Hon talar mycket vĂ€l, mycket lifligt och ener- giskt, och man kĂ€nner pĂ„ sig, att det nog ej torde fordras mycket för att bringa henne att fatta eld och slĂ„ öfver till hĂ€ftig- het. Hvad Ă„ldern be- trĂ€ffar, sĂ„ tyckes hon Ă€n- nu vara i sina »bĂ€sta Ă„r». Med denna, jag medger det, nĂ„got svĂ€fvande Ă„l- dersbestĂ€mning böra vi lĂ„ta oss nöja, ty i Paris Ă€r man aldrig sĂ„ oartig att frĂ„ga efter ett frun- timmers Ă„lder. DĂ„ man emellertid vet, att m:me GrĂ©ville redan hunnit pub- licera ej mindre Ă€n 50 volymer romaner samt eger en nittonĂ„rig dotter, sĂ„ kan man ju nog för- stĂ„, att hon ej lĂ€ngre kan vara i sin första gröna ungdom, om ock sommaren Ă€nnu tyckes dröja kvar öfver hennes gestalt och vĂ€sen â