Idun: 1891

* sam v ■■ - ■ ç.: Kvinnan Stockholm, GémanâtB Boktr.-Aktleb. WmS MWOT Ä-aSÄ’Ä WJ ,vÿlJ .--'■A.SC &: % N:r 20 (178) Fredagen den 15 maj 1891. 4:de årg. Prenumerationspris pr år: Idun medModetidning ochko- Byrå : Hamngatan 16, 2V2 tr. (midt för Kungsträdgården.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 0: 50 Idun ensam................................... » 4: — Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm kos redaktion. Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 6 1 47. Leon i Ida Sjöström. viss underlig längtan ar- betar på att taga form och gestalt: det är flytt- fågelsnaturen, af hvilken vi alla hafva litet inom oss. Du känner kanske till och med en viss afund mot den brunhyade kapte- nen, där han står så trygg och bred på sitt kom- mandodäck — den lyck- lige, han får lemna land- backen och dess hvardags- kvalm och flyga ut i vida världen ! Ty när man är ung, då ha alla ens stäm- ningar vingar. Själf kan- ske han tar det litet be- sinningsfullare och släpper af på poesien för en för- ståndig navigation ; ty det är icke den glada lek all- tid, sjömannens yrke, som det synes oss landkrab- bor i lugna hamnen, det vet du, kära läsarinna, så väl som jag. Mycken kraft, mycket mod, mycken vaksamhet, mycken ihärdighet och stora, verkligt stora kun- skaper kräfvas i våra da- gar af Neptuni män. Och medan vi nu äro inne på det kapitlet, vill jag passa på tillfället att berätta dig om en kvinna, som i den svenska navigations- konstens annaler skrifvit och ännu skrifver in sitt eget hedrande kapitel. Den sista maj år 1886 öfverraskades vi stock- våra hamnar råder nu vårens rörliga- ___ ste lif. Bog vid bog sluter sig de hundra- tals fartygens kedja, bro- kig af nya färger, kring kajer och stränder; de stora ängarnes svarta rök bolmar mot den ljusa him- melen ; som ur väldiga strupar korsas deras sig- naler i gäll falsett, me- dan ängvinscharnes kedjor slamra och lossningens ifver sorlar på strand. Behändigt kila sig de små ångsluparne mellan jätte- brödernas bukiga sidor, så tätt, att man tycker det vara ett under, att de ej krossas dem emellan som sköra nötskal. Och ute i strömmen, där af- teckna sig på afstånd de förankrade segelfartygens smäckra rår mot södra bergens mossvägg, mot Diurgårdsskogens fond, förtonande just i den unga vårens jungfruligt veka färger . . . För hvarje stockhol- mare är det ett gladt skådespel, detta hamnar- nes rörliga lif, och jag är viss, min kära läsarinna, att äfven du gärna på din promenad förirrar dig ned till det brokiga vim- let vid Blasieholmskajen eller Skeppsbron, och att ditt hjärta klappar en smula fortare därvid. En