Idun: 1891

Stockholm, QemandtsBohtr.-jlktieb. mm M |j KVINNHN Stockholm, QemandtsBohtr.-jlktieb. ' "V- ■Hfl s«"- N:r 10 (168) Fredagen den 6 mars 1891. 4:de årg. Prenumerationspris pr år: Idun medModetidningochko- Byrå: Hamngatan 16, 2V2 tr. (midt för Kungsträdgården.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : 35 Öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan tool. pl. * 6: 50 Idun ensam................................... » 4: — Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47. Elisabeth Kailstenius. »St e n i a». »eder egen tid- ning», vänliga lä- sarinnor, under fjolåret anordnade sin stora pristäfling och därvid bland andra pris äfven utfäste ett för en för- slagslista pä 20 namn af kvinnor, hvilkas por- trätt kunde anses önsk- värda i Idun, sä egde den stora mängden af in- gångna förslag för re- daktionen ett stort in- tresse särskildt frän den omständigheten, att män- ga namn förekommo pä Here eller de flesta af önskningslistorna. Bland dem, som rönte en slik vidsträckt popularitet, in- tog det lilla märket »Ste- nia» ett framskjutet rum, ett såväl för redaktionen själf som, utan tvifvel, äfven för signaturens in- nehafvarinna glädjande bevis pä, att de. otaliga större och mindre prak- tiska och husmoderliga råd, med hvilka »Stenia» snart sagdt sedan tid- ningens första dagar bi- dragit till dess spalter, af våra läsarinnor mot- tagits med nöje och er- kännande. I dag sända vi eder hennes bild. Är det må- hända icke just sâ, I haden tänkt eder dragen af denna kloka, tänkan- ' mlll-Vmm mm 111' mm vlÄ ' \U mm MMM- W . m k: mm wm «Il de, pâ alla hemmets skilda områden sâ er- farna kvinna? Dock tor- de »Stenias» presentation för de flesta, föreställa vi oss, medföra tvä sto- ra öfverraskningar, dess bättre af det goda slaget. Den första lyder: fru Kailstenius är till börden tyska! Ja, icke sannt, ni förvånas, att en kvin- na, som tillbringat, ej blott sina barnaår, utan hela sin ungdom under för oss mer eller mindre främmande förhållanden, hvars modersmål är ett annat än värt, hvars hela uppfostran fått en från vår egen skild prägel, dock så fullkomligt för- mått sätta sig in, ej blott i det nya fäderneslandets språk, utan ock i alla dess seder, vanor och in- timaste förhållanden! Den andra: detta mön- ster för en husmor, hvars rika erfarenhet tyder på, att alla hennes intressen och tankar helt och be- ständigt måste ha vändt sig inom hemmets hus- hållsvärld, hon har dock bredvid detta kall fyllt ett annat och viktigt äm- bete på ett sätt, som ställt henne i det främ- sta ledet af detsammas utöfvare — lärarinnans. »Lärarinna», skrifver hon