Sida 329
Kvinnan ééP^J P® ':'"''^"'/ii/l, ■Stockholm, Geimandte Boktr.-Aktieb, N:r 41 (199) Fredagen den 9 oktober 1891. 4:de årg. Prenumerationspris pr år: Idun medModetidningochko- Byrå: Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr. (Aftonbladets nya hus.) Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utjjifningstid: hyarje helgfri fredag. Annonspris : 35 öre pr nonpareillerad. För»Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländskaannonser70 öre pr nonp.-rad. Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Träffas â byrån kl. 12—1. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). et var den 7 okto- ber 1391. Eedan tidigt pä morgo- nen ringde alla klockor i det kyrkrika Rom, och folket trängdes för att komma in i Yatikanens kapell, hvars golf var beströdt med oliveblad, och hvars väggar prun- kade med dyrbara tyger. Från tusentals vaxljus utströmmade floder af ljus. Iförd sin högtids- skrud och omgifven af patriarker och kardinaler, trädde påfven inför hög- altaret. Sedan han läst messan, talade han öfver psalmistens ord: »Jag skall visserligen välsigna hans enka,oeh öfver hen- ne skall min heliggörel- se blomstra fram, » och förklarade högtidligen, att följande dag skulle den svenska kvinnans Birgitta Birgersdotters namn bland helgonens inskrifvas i den heliga boken. Processionen tå- gade sedan ur kyrkan, och för första gången genljödo de höga tempel- hvalfven af bönen: »Bed för oss, heliga Birgitta.» Följande dag, sönda- gen den 8 oktober, skred åter en kyrklig proces- sion under klockornas klang ur Vatikanens sa- lar. Den styrde nu sina steg till S:t Peterskyr- Den heliga Birgitta. B i» kan, hvilken var lika festligt smyckad, som ka- pellet hade varit det den föregående dagen. Påf- ven själf läste äfven den- na dag messan. Efter gudstjänsten framkommo till altaret de af det nya helgonets vänner och fränder, som fört hennes talan inför påfvestolen, och öfverlemnade knä- böjande åt den helige fadern vaxljus, drufvor, vin och andra småsaker, alla smyckade med Bir- gittas hjärtvapen, de svarta örnvingarne. Påf- ven bars sedan af sina prester till den öppna pelargången framför kyr- kan; där tog han en penna och skref i allt folkets åsyn Birgittas namn i den bok, som bevarar namnen af eng- larne och af den katol- ska kyrkans alla helgon. * * * Den kvinna, hvars minne med så stora hög- tidligheter firades, var in- galunda okänd för Roms befolkning, höga som låga. Det var många bland dem, som deltogo i festligheterna, hvilka mycket väl erinrade sig denna hemlighetsfulla prinsessa eller drottning — ty någonting mycket
