Sida 289
; . Kvinnan Stockholm, Gemandis Boktr.-Aktieb. 4:de Ă„rg Fredagen den 4 september 1891 N:r 36 (194) [Sjf C »il wmttiĂ Prenumerationspris pr Ă„r: Idun med Modetidningochko- lorerade planscher ............. kr. 8: â Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ »4: â ByrĂ„: Hamngatan 16, 2Vs tr. (midt för KungstrĂ€dgĂ„rden.) Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och uigifvare: FRITHIOF HELLBERG. Utgrifningstid: varje helgfri fredag. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 10â11. Allm. Telef. 61 47. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad. För >Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annonser 70 öre pr nonp.-rad. Claude Vigno n. (Madame Maurice Rouvier.) med han prydt den nyas utkomna första delen af hennes arbeten*. â Och han skrifver vidare bland annat: »Under en af mina resor till Marseille efter republikensinförande hade hon den utmĂ€rkta artig- heten att Ă„tfölja sin man, som kom och mötte mig vid bangĂ„rden. Jag hel- sade pĂ„ följande dagen i den landtliga fristad, som de hade hyrt vid StrandvĂ€gen, och jag kom- mer ihĂ„g, att jag mycket afundades dem. De voro unga bĂ€gge tvĂ„, hon var tjusande vacker, de Ă€l- skade hvarandra, de hade bĂ€gge en hög begĂ„fning, de voro genom en hĂ„rd, men fruktbĂ€rande erfa- renhet vanda vid lifvets strider. De hade dĂ€r framför sig den skönaste utsigt i vĂ€rlden och öfver sina hufvuden söderns strĂ„lande sol. Jag vet ej, om hon blef lyckligare, nĂ€r hennes man, Ă€nnu helt ung, nĂ„dde maktens och Ă€rans höjd. DĂ€ för- lorade jag henne ur sikte, ty jag hörer ej till den officiella vĂ€rlden, och jag har, Ă€fven jag, min ens- liga fristad i sjĂ€lfva Paris. Man kommer och helsar pĂ„ mig dĂ€r, men sjĂ€lf lemnar jag den sĂ€llan.» * Oeuvres de Claude Vignon. I. Nouvelles. Paris1891. A. Lemerre, ed. » VTag har kĂ€nnt Claude vl Vignon i hela glan- '^7 sen af hennes ung- dom och skönhet. Hon var allena i vĂ€rlden och försökte skapa sig en stĂ€ll- ning genom sin talang och sitt arbete. Vi följ- de alla med uppmĂ€rksam- het detta djĂ€rfva företag. Hon lyckades fullstĂ€ndigt och snart. Hon var pĂ„ en gĂ„ng skriftstĂ€llare och bildhuggare, hvilket gaf henne sin originalitet. Jag vet dock ej, om icke denna dubbla kallelse var henne till nĂ„got men. Man tog henne den för- sta tiden för en artist, som gjorde sina ströftĂ„g in pĂ„ literaturens fĂ€lt. Sedan, nĂ€r det gĂ€llde att uppskatta henne som skulptör, sade man, att det var en författarinna, som förirrat sig in pĂ„ konstens omrĂ„de. Vi ha i allmĂ€nhet sĂ„ svĂ„rt att att erkĂ€nna en öfverlĂ€g- senhet, att det sannerli- gen riktigt kostar pĂ„ oss att nödgas blicka upp till tvĂ„l» Med dessa ord inleder den Ă„ldrige och evigt nngdomlige Jules Simon, den berömde franske statsmannen, filosofen och skriftstĂ€llaren, den lilla teckning af Claude Vig- nons personlighet, förfat- tare- och artistlif, hvar-