Sida 53
Kvinnan SĂ€-,':.% ^ÂŁ OTE wm 'â :r.ÂŁ :m â ssak Stockholm, Gernandt*Boktr.-Akticb. N:r 7 (165) Fredagen den 13 februari 1891. 4:de Ă„rg. Prenumerationspris pr Ă„r: Idun medModetidningochko- lorerade planscher ............. kr. 8: â Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ » 4: â ByrĂ„: Hamng*atan 16, 2Va tr. (midt för KungstrĂ€dgĂ„rden.) Prenumer. sker i landsorten Ă„ post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas & byrĂ„n kl. 10â11. Allm. Telef. 6 1 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris : 85 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje pĂ„börjadt tiotal stafv. UtlĂ€ndska annonser 70 öre pr nonp.-rad. tt hem med konst- nĂ€rliga och lite- rĂ€raintressen oeh genomandadt af ett varmt delta- gande för den lidande delen af mĂ€nskligheten, ett sĂ„dant hem Ă€r ju i vĂ„ra dagar, dĂ„ Ă€fven Ă„t kvinnan lemnats rĂ€ttighet att följa med tidens and- liga rörelser, ieke nĂ„gon sĂ„ ovanlig företeelse. Men i Ă„rhundradets början, medan Ă€nnu fru Lenn- grens: »blif vid din bĂ„gsöm, dina band» ansĂ„gs som en gyllene vishetsregel för den upp- vĂ€xande ungdomen, hörde ett hem, sĂ„dant som det ofvanbeskrifna, till undan- tagen, oeh andan frĂ„n ett dylikt hem gaf sin prĂ€gel icke allenast Ă„t hemmet sjĂ€lft, utan Ă€fven Ă„t vida sĂ€llskapskretsar, ja, hela samhĂ€llen. Uti ett sĂ„dant hem var det Ottilia Löfvander, dotter af magistratssekre- teraren Löfvander och hans fru, tillbragte sin barndom oeh första ung- dom. Modern, en begĂ„f- vad och i vĂ€lgörenhetens tjĂ€nst verksam kvinna, eg- nade en stor del af sin tid Ă„t sina barn, en son och en dotter, bĂ€gge rikt utrustade, isynnerhet den Ottilia Runsten. »i ii* i\iie iiiÂź mmm Ssggggj I I »? « mĂ„ \ BBS sistnĂ€mnda, som redan vid spĂ€da Ă„r röjde ovan- liga musikaliska anlag. Det var emellertid icke lĂ€tt att pĂ„ en gĂ„ng klokt och kĂ€rleksfullt vĂ€gleda ett barn, som af alla, hvilka kommo i dess nĂ€r- het, blef öfverhopadt med beröm och smicker. Den lilla vackra tioĂ„ringen, med sina stora, svĂ€rmi- ska ögon och de spĂ€da fingrarne, hvilka grepo ett sĂ„ fast tag i harpans strĂ€ngar och aflockade dem sĂ„ vackra melodier, var en syn, som alla ville se, och dĂ„ vid en kon- sert i Ottilias födelsestad, Norrköping, fru Löfvan- der bestormades med bö- ner att lĂ„ta sin lilla flicka upptrĂ€da offentligen, mĂ„ste hon slutligen, trots sin motvilja hĂ€rför, gifva vika. Emellertid insĂ„go för- Ă€ldrarna, att den lilla Ot- tilias talang höll pĂ„ att bortfuskas af allt det smicker, man slösade pĂ„ henne. Hon skickades dĂ€rför till Stockholm för att fĂ„ undervisning i pia- nospelning och kom un- der van Booms helso- samt tuktande hand. Se- dan fick hon Ă€fven för den vĂ€lkĂ€nde artisten PrattĂ© taga lektioner pĂ„ harpa, hvilket instrument
