Idun: 1891

KVINNKN Redaktör am k .1 : tfKMNM! :>~.V"’'■mm N:r 38 (196) Fredagen 18 september 1891. 4:de årg. Prenumerationspris pr år: Idun medModetidningochko- lorerade planscher .............. kr. 8: — Idun m. Modet, utan kol. pl. » 6: 50 Idun ensam................................ » 4: — Byrå : Hamngatan 16, 21/2 tr. (midt för Kungsträdgården.) Prenumer. sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktion. och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47. Utgfifningstid: hvarje helgfri fredag. Lösnunimerpris: 15 öre. (vid kompletteringar). Annonspris: 85 öre pr nonpareillerad. För >Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stalv. Utländska annonser70 öre pr nonp.-rad. Stockholm, Gnmandts Boklr.-Aktieb. n fagerlemmad, fin kvinnogestalt med den mysti- ska »järnringen» om pannan; lätt ... sä lätt som en aning . .. dold af en med en- kel behagfullhet uppbu- ren koisk slöjdräkt; sväf- vande öfver Pegasus, sängarhästen — hvem minnes ej den af artisten Hallbeck tecknade Vig- netten på alla de nio digra delarne af Claude Gérards »Samlade berät- telser» ! En sannare symbolise- ring kunde ej gärna gif- vits 'af Claude Gérards författareskap: skönhet i formen, hemlighetsfullhet i uppränningen, behag i kompositionen — allt uppburet af poesiens star- ka vingar. # % * En äldre man berät- tade härom året: »Jag minnes, huru i början af 1840-talet på Norrköpings »assemblée» sågs ett par unga flickor från trakten, enkla till klädsel och sätt, men med en naturlig liflighet i sin konversation, som afbröt mot den något stela stadstonen. Den ena, hon med de bruna lockarne, var Nanna Hjort, en Claude Gérard. (Aurore Ljungstedt.) ■ V S-» s ■ glad, älsklig flicka, hvil- ken sedan under signa- turen N. skref åtskilliga små omtyckta berättelser i hufvudstadens tidnings- följetonger, men dog kort efter sitt giftermål. Den andra systern, Aurora, var en liten spänstig fi- gur med blonda lockar, vackra, blå ögon och en liflighet i sätt och ut- tryck, som var särdeles intagande. »En enda gång hade jag nöjet vara i deras föräldrahem, den gamla herrgården Krusenhofute vid Bråviken, och den dagen står ännu lifligt för mitt minne. Fadern, den glade, rörlige majo- ren, ville nödvändigt spe- la ett parti schack med mig, ty han var passio- nerad därför. Modern, en behaglig, men något högdragen kvinna, hvars goda pastelltaflor prydde väggarna, talade med för- kärlek om dagens litera- tur. De båda unga da- merna, klädda i sina hemmaväfda bomulls- klädningar, hjälpte ej minst till, att timmarne flögo som minuter. Nan- na sjöng Lindblads sån- ger vid pianot, Aurora ökade sitt album med en hastigt ritad scen ur hvardagslifvet af träffan- de humor. Sedan visade