Sida 42
38 I DU N Från Iduns läsekrets. »Spinn, spinn .. .» Nu, fruar och fröknar, är det tid att låta spinnrocken surra både i salong och kök. Sedan julstöket är öfver och helgen genomlefvad med sina kalas och större eller mindre tillställningar, kommer hemmet i sin ordning igen, och då blir tid både för mamma och döttrar samt tjänare att spinna lin och ull eller väfva hvad under förra året spanns. Lägg ej bort vår gamla husslöjd, efterapen ej utländskt, utan vården på alla sätt hvad för vårt land kan vara originelt. Fast de ej spinna och väfva i Paris, låt oss dock göra det i Sverige. Hemslöjden förtager ej intresset för hvad som händer och sker i världen, vare sig på det politiska eller intellektuella området, såsom Henirette Goldschmidt tyckes tro, som känner gsig så lycklig öfver att fabrikerna öfvertagit arbete, som egentligen hör hemmen till. Fabriksarbete kan ej jämföras med det hemarbetade i styrka och mången gång i finhet. Det jag väfver i hemmet, vet jag är för mig själf, och icke halfva världen har lika, alldeles som en uniform. Tänk på våra mor- och farmödrar, icke voro de mindre lyckliga, aktade eller hade mindre makt än nutidens fruar i sina hem, ändock de icke gått igenom 8-klassiga läroverk, ej visste hvad »nerver» ville säga eller kunde diskutera i dagens brännande frågor. Däremot kunde de spinna, väfva och sy och satte sin heder uti att med egen hand tillaga mannens favoriträtter. Kommen ihåg, mina damer, att de voro mycket lyckligare än ni, ty de voro nöjda med sin lott, då ni med allt edert vetande känna begär efter ännu mera. Alla kvinnor kunna ej bli gifta, sages det, och därför skola alla fostras så, att de kunna känna sig oberoende. Men förr i världen blefvo flere kvinnor gifta, och landet var ej så fullt med gamla ungkarlar som nu. Hvems är felet? Jag tror, alt det är kvinnans, som genom sin uppfostran dragés allt mer ifrån det husliga och enkla. En man med små inkomster har ej råd att hålla både hustru och hushållerska, han skaffar sig det sednare naturligtvis såsom varande billigast, han har ändå ett slags hem. Hvad skall han göra med ett sådant där onyttigt ting, som endast har fordringar att bli elegant klädd, gå på baler och spektakler och sedan, när »nerverna» blifvit förstörda, göra dyrbara badresor. Hustrun är inom moderna hem hvad Norge är inom unionen — hon har endast fordringar, men vill ej veta af några skyldigheter. Därför — tag fram spinnrocken, låt väfstolen »dunka», kläd eder själf, man och barn i hemväfda kläder! Låt romanen hvila, inskränk visiterna, och ni skall känna lyckan af fullgjorda plikter! Exemplet manar till efterföljd, edra döttrar träda i edra fotspår, och ni skall erfara, att världen ej blifver så full af gamla fröknar och ungkarlar som nu är fallet. Tänk äfven på hvad ni är skyldig edra tjänare; dessa flickor blifva i sin tur husmödrar, och hvad hafva de lärt hos er? De komma en gång i ännu mindre förhållanden än ni och må ste taga reda på hvarje minut och göra alla möjliga besparingar för att ej komma i fattigdom och nöd. De ha kanske lärt endast flärd, lättja och öfverflöd samt ting, som en gäng ej gagna dem. Lär dem däremot allt slags arbete och att taga vara på tiden, och de komma att tacka eder därför. Kanske någon kommer med det påståendet att det blir dyrare, det som arbetas i hemmet. Det är en dålig advokatyr, ty för det första blir allt starkare, och om man ej har något reelt arbete för händer, tages ej tiden så väl i akt, så att allt som arbetas är en ren vinst både materiell och moraliskt. Jag vill icke därmed påstå, att i större städer hemslöjd kan så bedrifvas som på landet, utrymmet tillåter det icke, men fruarna på landet vilja gärna härma efter de fina fruarna i staden och gä där och »svansa» eller sitta med en virkning eller ett broderi i sina händer, mer för syns skull än till gagn. Därför, alla ädla, arbetsamma, fosterlandsälskande kvinnor, jag beder eder: låten hemslöjden komma till heders ; och I, som tongifvande ären, om ej annat så för exemplets skull, tagen vår gamla hederliga spinnrock och spinn det silkeslena linet till bländhvita servietter. Småländska i Dalarne. Ur notisboken. Elise Hivasser är död! 1 söndags kl. 4,20 pä eftermiddagen afled den fräjdade skådespelerskan Elise Hwasser i Fiskebäckskil. Dödsorsaken var lunginflammation — ett kräftartadt lidande hade under de sista åren undergräft hennes krafter. I den svenska teaterns historia under senare hälften af detta århundrade intager Elise Hwasser en af de främsta platserna, ibland de kvinnliga artisterna den allra främsta. För föga mer än ett år sedan meddelade Idun i samband med Dramatiska teaterns femtioårs-jubileum den stora konstnärinnans bild jämte en utförlig biografi af Georg Nordensvan, hvarför det torde vara nog att nu hänvisa våra läsarinnor till detta nummer (44, årg. 1892). Elise Hwasser var, som kändt, sedan 1870 änka efter hofsekreteraren Daniel Hwasser. Hon sörjes närmast af sin dotter, den framstående skådespelerskan fru Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht, af måg och dotterson. Underrättelsen om den stora konstnärinnans bortgång skall mottagas med saknad af alla vänner af svensk konst. De kungliga teatrarnes personal har anlagt åtta dagars sorg efter den hädangångna. * Ur lifvets skola. I Norrköping har allidit fröken Johanna Sofia Landberg i en ålder af öfver 87 år. Dotter af handlande J. Landberg i Norrköping grundläde hon vid faderns död 1828 en mindre privatskola, som emellertid utvidgades, så att den omfattade 8 klasser och 2 förberedande afdelningar. Efter att i 60 år ha skött skolarbetet måste hon nedlägga detsamma, och på senare åren har fröken Landberg ej varit i besittning af fulla själskrafter, hvadan döden nu kom som en befriare. Hon sörjes närmast af broder och halfsyster. En krigardotter. 1 den höga åldern af närmare 86 år afled i' dagarne i Karlskrona fröken Flora Pake, dotter af framlidne general amiralen, en af rikets herrar, grefve Johan Puke och hans aflidna maka, född Giertta. Af denna urgamla svenska ätt, som på manssidan utgick 1837, finnes nu blott en kvarlefvande medlem, nämligen den nu aflidnas syster, fröken Louise Puke, född 1811. * Kvinnlig åldring. En för mången äldre stockholmare välbekant personlighet, fröken Carolina Falk i Vaxholm, fyllde i tisdags sitt 87:e år. Redan på 1820-talet förestod hon jämte en något yngre syster sin då ännu lefvande moders gästgifveri och värdshusrörelse i Vaxholm. Efter moderns död i slutet af 1840-talet öfvertogo systrarna gemensamt rörelsen och skötte densamma till slutet af 1870-talet. Under denna tid utvecklade Carolina Falk en rastlös ifver för att göra Vaxholm till en badort. Det är sålunda hon som upptäckte badgyttjan vid Blynäs och på egen risk anlade ett stort, tidsenligt hotell. Det är på räkningen af hennes energi och pekuniära offervillighet Vaxholm har att skrifva sin utveckling till hvad det nu är: en kär tillflyktsort om sommaren för stockholmaren. Och, hvad mera är, få ha så rikligt som Carolina Falk ägnat de fattiga inom samhället sin omvårdnad och visat dem vacker välvilja i mångfaldig form. Hennes namn är därför af de gamla lika välsignadt, som hennes idoghet i kraftens dagar varit stor. Carolina Falk besitter ännu goda själskrafter, och hon tager fortfarande med intresse del af dagens händelser. Ett verksamhetsfält, lika lämpligt som många andra för kvinnan, men ännu föga odladt, är försäkringsbranschen. Att försäkringsbolagen själfva kommit till insikt om, att kvinnan godt kan lämpa sig till försäkringsagent, synes däraf, att såväi i förra som i detta nummer af Idun annonseras efter kvinnliga försäkringsagenter. 1894 Svenska studentskor vid schweiziska uni versitet. Under det senaste halfåret ha, enligt La Tribune de Genève, vid de fem universiteten i Schweiz inalles 275 kvinnor studerat. Af dessa voro 138 ryskor, 32 svenskor, 25 polskor, 23 tyskor, 19 amerikanskor, men endast 16 schwer ziskor. En verklig skatt för hvarje kvinna, som hon ej bör underlåta att förskaffa sig, är Iditiis Modetidning', den billigaste, rikhaltigaste och elegantaste tidning på svenskt språk inom detta fack. I början af hvarie månad utkommer i stort format ett 8- sidigt, rikt illnstreradt lmfvudnunnner, åtföljdt afen omfångsrik dubbelsidig inönsterbilaga med talrika tillklippningsiuön-Ster samt därjämte, och som llågot alldeles nytt, en 4-sidig liandarbetsbilaga — kal lad Handarbets-Basaren — i samma stora format som hufvudnumret samt försedd med en mängd mönster öfver både enklare och finare handarbeten af såväl svenskt SOm utländskt ursprung. Dessutom erhållas mot förhöjd afgift med hvarje nummer en lin kolorerad modeplansch i stålstick. Innu är ej för sent att verkställa prenumeration! (lör det oförtöfvadt, och Ni ångrar er ej! Prisen: se detta nummers annonsbilaga på första sidan 1 •4* Teater och musik. Kongl. operan uppförde i tisdags å nyo Mascagnis nu så populär vordna opera »På Sicilien». Rollbesättningen var denna gång den bästa tänkbara. Särskildt vann operan ofantligt i intresse, därigenom att den kvinnliga hufvudrollen, Santuzza, nu öfvertagits af signora Labia, hvilken åt densamma förlänade ett utförande, prägladt af lif och glöd samt ägnadt att låta karaktärens många olika skiftningar framträda. Den vackra stämman klingade också alldeles förträffligt. Enligt vår åsikt slår denna uppgift främst bland de tre, som den unga italienska sångerskan här haft att lösa. Vi torde ock få tillfälle att närmare dröja vid densamma, då vi i ett af de närmaste numren meddela signora Labias porträtt. Toriddos, Alfios och Lucias partier utfördes förträffligt af hrr Ödmann och Lundqoist samt fru Linden, alltså af de bästa möjliga krafter. I Lolas lilla parti hafva vi haft en bättre representant än den nuvarande. Programmet upptog som förpjäs Foronis karaktäristiska och anslående buffaoperett »Advokaten Pathelin». Bifallet efter båda operorna var mycket lifligt. K. Dramatiska teatern. Efter ett längre och i alla afseenden framgångsrikt gästspel, omfattande ej mindre än 58 föreställningar, tog fra Hartmann i måndags afsked af hufvudstadspubliken och blef vid detta tillfälle såväl som på hennes egen ma tiné i söndags af den fulltaliga publiken hyllad på ett sätt. som otvetydigt innebar ett hjärtligt välkommen åter. I morgon lördag gifves åter nytt program, då för första gången uppföres »Strejken i Arlingford», pjäs i 3 akter af George Moore, öfvers. från engelskan, och »Första middagen», lustspel i 1 akt af Karl Görlitz, fri öfvers. från tyskan af N. P. Vasateatern hade i tisdags afton en synnerligen animerad première. En ny fransk operett, som i Paris gjort lycka, bör ju alltid kunna påräkna äfven Stockholmsamatörernas intresse, och hrr Bilhauds och Barrés »Toto—Tata» slog synbarligen mycket lifligt an genom sina många lustiga förvecklingar, genom Banès’ melodiösa musik och det förträffliga utförande, som kom det hela till del. Först och sist var aftonen fru Castegrens. Med en beundransvärd smidighet och verve utförde hon den maktpåliggande och svåra dubbelrollen, tvillingsyskonen Toto—Tata, och de oupphörliga och blixtsnabba omklädningarna väckte
På sidan nämns Johan Puke
Källa: Project Runeberg · ·







































































































































