Om inflytelse, eller gemenskapen emellan själ och kropp

utströmma såsom från en källa, är pur kärlek, hwars uphof (första orsak) är Gud, som är där midt uti. Siälfwa den Solen är icke Gud, utan en utstrålning (emanation) utaf Gud, och kan anses som hans närmaste härlighets-krets (Sphere) utflödande af honom sielf, hwars werkan och kraft utgår öfwer alla omkretsar af skapelsen. Igenom utgående werkan från denna Solen skapade Jehovah Gud hela Universum, hwarmed förstås alla werldar i sammantag, hwilka äro lika som antalet af stjernor uti den materiela himmelen. At skapelsen har skedt igenom den Solen, som i sit wäsend är pur kärlek, är emedan kärleken är lifwets sielfwa wäsend, och wisheten dess tillwarelse eller form, och af kärleken igenom wisheten äro alla ting skapade; detta förstås med följande hos Johannem: „Ordet war hos Gud, och Gud war Ordet; alt är gordt igenom honom, och thy förutan är intet gordt som gordt är; och werlden är gord genom honom.“ Cap. 1. 3, 10. Ordet där är gudomeliga sanningen eller gudomeliga wisheten; derföre kallas ordet: „Det sanna ljuset, som uplyser alla människor,“ wers 9. Detta åstadkommer den gudommeliga wisheten genom den gudommeliga sanningen. De, som hänleda werldarnes tillkomst från någon annan orsak, än den gudommeliga kärleken werkande genom den gudomeliga wisheten, äro under lika förwillelse och yrsla som yr-galna människor, hwilka misstaga sina wilda, oordenteliga och inbillade skugge-bilder för werkeliga