Om inflytelse, eller gemenskapen emellan själ och kropp

efter som de emottaga kärlek utaf Jehovah Gud, igenom den Solen. Häraf följer, at den Solens ljus uppenbararar sig enligt med samma Lag ty kärlek och wishet äro oskiljakteliga likasom wäsend och dess form; emedan den ena uppenbarar eller framwisar sig uti den andra: detta liknar wåhrwärman i naturliga werlden, hwilken förenad med ljuset åstadkommer wäxternas grodd och änteligen fruktbarhet. Allmänna talesättet bewittnar den sanningen, at andelig wärma är kärlek, och andeligt ljus är wishet; ty människans hjerta säges wara warmt genom kärlek, och dess förstånd uplyst genom wishet. Jag har ofta sedt detta andeliga ljuset; det öfwerträffar omäteligen det naturliga ljuset uti klarhet och jämwäl i glants, ty det är som sielfwa klarheten och sielfwa glantsen i sig, det ser ut som blänkande witt ljus, likasom Herrens kläder syntes wid förklaringen: „Skinande, oändeligen wita som snö,“ Marc. 9. 3. Luc. 9. 28. Och som andeligt ljus är wishet, derföre kallar Herren sig: „det ljuset, som uplyser alla människor,“ Joh. 1. 9., och annorstädes, at han är sielfwa ljuset, Joh. 3. 9. 8. 35, 36, 47. Det är, at han är sielfwa den gudomeliga sanningen, som är ordet, följakteligen sielfwa wisheten. Man tror i allmänhet, at det förnuftiga hos människan, hwilket kallas naturens ljus, är af wår werlds ljus, då det likwäl är utaf andeliga werldens ljus; ty det är icke ljuset af den naturliga werldens Sol, som gjör de yttre objecterna synliga för siälen, utan