Om inflytelse, eller gemenskapen emellan själ och kropp

wärman af elementarisk Eld; dess wärmas grader äro alt som strålarnas anfalls winkel är, hwarigenom olika climater och årets tider förorsakas, utom oräkneliga andra exempel. De som ingen ting weta om andeliga tings ursprung utaf deras Sol, utan endast om naturliga tings ursprung från deras Sol, kunna snart förwilla andeligt med naturligt, och döma efter sinnliga bedrägeligheter och falska argumenter, at ande och andeliga ting icke äro annat än ett finare slags materielt, som blifwit förbättrat och förädlat genom wärmans och ljusets kraft, följakteligen at kärlek och wishet icke hafwa högre ursprung: de finna at saker, som presentera sig för deras syn, lukt, känsla m. m. äro alla materiela kroppsliga former, och deraf sluta at altsammans bör tillskrifwas naturen, ja äfwen förnuftigheterna: på detta sättet insupa de naturalismen likasom swampen watnet; och deras wishet kan liknas (enligt gamla ordspråket) wid dem som spänner wagnen framför hästarne: annorlunda är det med dem, som åtskilja emellan andeliga och naturliga ting, och anse de senare såsom härledningar af de förra; sådane anse all inflytelse wara andelig, och at den igenom siälen ingår i kroppen, samt at kroppens organer tjäna siälen till werktyg och medel, hwarmed hon frambringar sina werkningar i den yttre naturen. De som annorlunda argumentera, kunna liknas wid kräftan, som går baklänges; och ehuru de tänka sig wara skarpsynta som Argus, äro de dock lika en såfwande, eller Argus med