Om inflytelse, eller gemenskapen emellan själ och kropp

gifwa wår Sol, ibland hwilka den jorden är, som wi bebo, jämwäl och alt och hwarje, som finnes på dess yta och uti dess inre: at nu denna planeten så wäl som de öfriga, äga sitt bestånd af Solen, som utgör deras medelpunct, och meddelar dem afpassande wärma och ljus, hwarmed den är närwarande öfwer det hela, det kan hwar och en lätt finna genom blotta begrepet, och ännu tydligare genom hwad som är skrifwit derom af flere Philosopher. Emedan de nu äga ett ständigt bestånd utaf wärma och ljus ifrån Solen, så följer at tillwarandet äfwen är derifrån; ty at ständigt hafwa bestånd är at ständigt wara till; häraf följer, at denna naturliga werlden blef medelbarligen skapad af Jehovah Gud, genom wår naturliga Sol. Förut är wisat, at andeliga och naturliga ting äro sins emellan aldeles åtskilda, samt at andeliga tings uprinnelse och wid makt hållande kommer af den Solen, som är pur kärlek, midt uti hwilken Jehovah Gud, all tings skapare och uppehållare, i synnerhet uppenbarar sig och residerar; likaså at naturliga ting hafwa sin uprinnelse och wid makt-hållande genom wår materiela Sol, som är pur Eld, och at denna senare är af den förra, och bägge af Gud, följer af sig sielf, såsom effecten följer af dess orsak. At den materiela Solen är idel Eld, utwisa alla dess werkningar, till exempel: dess werkan uti strålmötningen (Focus) af ett brännglas, hwarigenom den grad af hetta utgår, som hastigt bränner och itänder; dess wärmas natur är lik