Sida 5
Förläggarens Företal
at då någon ifrån totalt mörker och okunnoghet om en sak, börjar ljusligen se och uptäcka sanningen däraf, at han då rusar till och will på en gong känna alt, utan föregånget arbete och tillämpning, eller innan han är preparerad till de högre emottagelser. För det andra, se till at de första frestelser af andelig högfärd icke så rota sig, utan waka och strid, (under alfwarlig bön till Gud) emot alt, som kan leda ditåt; ty annars händer, at man antar egen inbildning för gudomlig uppenbarelse, och ledes derigenom helt och hållet af wägen. Och för det tredje arbeta på det goda i wiljan med samma ifwer som på uplysning i förståndet; ty med uplysning i förståndet och ett argt och högfärdigt hjerta, är man uti tusen gånger olyckeligare tillstånd, än om man wore utan förstånd; emedan man gör sig saker till prophanation eller försmädande af gudomeliga sanningar, hwilka man då handterar på ett liderligt sätt.
Mången torde tänka, hwad är det wärdt at begynna med nya saker i religion: är icke den gamla rena lutherska läran god nog: säger icke wåra präster, at den är den första och bästa af alla secter? Jag swarar: Swedenborgs skrifter innehålla inga nya hufwud-puncter i religion, utan just de allra älsta Christna religions sanningar, hwilka tid efter annan, under Påvewäldet, blifwit förfalskade, och ändteligen helt och hållet fördärfwade: derefter stod en catolsk Präst up (Doctor Luther), hwilken undanrögde en ganska liten del af de Påviska willor: och han sielf tillstår, at mycket ännu återstod, som en gång skulle undanrödjas. — Denna tid är nu för handen.
Källa: Project Runeberg ·