Sida 13
Nytt lif.
13
och särskildt i de båda gossarnes öde. Familjens yttre omständigheter blefvo nu bättre, i synnerhet sedan fru Ericsson beredt sig och de sina en extra inkomst genom att hålla spisning åt de vid kanalen anställda ingeniörerna och officerarne vid de dit beordrade trupperna; några af dem voro äfven hennes hyresgäster.
För gossarne öppnades här ett alldeles nytt lif. Kanalarbetet med de många för dem nya maskinerna och verktygen, umgänget med de unga ingeniörerna, hvilkas gunstlingar de lifliga och intelligenta gossarne snart blefvo, samt framför allt de ovanliga tillfällen till inhemtande af praktiska kunskaper, som här ordentligt hopade sig, gjorde vistelsen på Forsvik och Lefsäng för dem till en skola af yppersta slag.
Hittills hade deras undervisning helt och hållet bestridts af modern. Själf begåfvad med en rik fantasi och ett fint poetiskt sinne, hade hon infört barnen i sagovärlden, och ännu på sin ålderdom talade den store ingeniören med förtjusning om de härliga vinteraftnarna på Lång-banshyttan, då hon berättat de andlöst lyssnande barnen om de gamla nordiska sagokäm-parne. John Ericsson var visserligen ingen poetiskt anlagd natur, men moderns kärlek till diktens verk hade i arf öfvergått på sonen. Hans hvila från tankearbetet bestod ofta i läsning af Frithiofs saga, af hvilken han var en entusiastisk beundrare.
Källa: Project Runeberg ·