Sida 14
14 Vui Göta kanal.
Men jämte sagoförtälj ningen gick naturligtvis invigningen i abcbokens mysterier. Här förstod lille John mycket bra, när modern sade honom, att bokstäfverna vore tecken för ljud. Men hvad han däremot omöjligt kunde begripa och på det bestämdaste opponerade sig emot var, att ett och samma tecken kunde betyda två saker på en gång, och att flere tecken kunde betyda ett och samma ljud. Detta fann han i högsta grad oförnuftigt och tog sig genast för att uttänka och med en sticka i sanden på sjöstranden upprita ett nytt »förnuftigare» alfabet.
Denna benägenhet att se sakerna så som de borde vara och ej så som de äro, så karakteristisk för John Ericsson under hela hans bana, röjde sig sålunda redan tidigt hos gossen. Här i ett kärleksfullt hem kostade den honom ej mycket, på sin höjd ett mildt: »bråka nu inte, John!»; men ute i världen reste den mot honom ett motstånd, som han hela sitt lif igenom hade att kämpa med. Det var också med en bitter erfarenhet häraf han en dag yttrade vid betraktandet af ett fotografiporträtt: »Pannans form säger mig, att den här mannen skall se sakerna så som de äro och ej så som de borde vara, en egenskap, som under hela lifvet skall undanrödja alla hinder ur hans väg.»
Efter ankomsten till Forsvik beslöto föräldrarna, att sönerna, kosta hvad det ville, skulle få den bästa möjliga undervisning de kunde skaffa dem. En lärarinna anställdes för att in-
Källa: Project Runeberg ·