Sida 23
Faderns död.
23
är dock förklaringen vid närmare påseende ej så svår att finna, och visst är, att militärbanan för John Ericsson endast var ett öfvergångsstadium till en annan, där hans anlag fingo tillfälle att friare och i en helt annan omfattning utveckla sig.
Faderns ekonomiska ställning hade åter blifvit bekymmersam, och han beslöt mottaga en honom tillbjuden plats på Känsö, men önskade, att hans hustru skulle stanna kvar på Lefsäng i sönernas närhet. Här på Känsö föll han snart i en svår sjukdom och afled 1818, i sina sista dagar vårdad af den trofasta makan, som skyndat den långa vägen till hans sjuksäng.
Efter mannens död fortsatte fru Ericsson sin mathållning för de vid kanalen sysselsatta ingeniörerna och officerarne. Hon ville på detta sätt ej blott försörja sig och dottern och hjälpa sönerna, utan äfven efter hand betala sin mans skulder. Med mycket arbete och försakelse lyckades äfven detta henne så väl, att hon en dag med strålande ansikte kunde visa sina närmaste den sista inlösta skuldförbindelsen.
Arbetsstyrkan vid kanalen utgjordes, som vi redan nämnt, till största delen af kommenderingar från de indelta regementena. Vid Hajstorps station låg en större afdelning, och dess officerare intogo sina måltider hos fru Ericsson, i hvilkens hem många äfven umgingos. Här blefvo de bekanta med de unga sönerna, af hvilka i synnerhet John fann stort nöje i deras sällskap. De yngre officerarnes raska och hurtiga väsen och
Källa: Project Runeberg ·