Sida 24
24
deras gemensamma lust för kroppsöfningar och idrotter af alla slag drog honom till dem.
Af dessa sina nya vänner hörde han naturligtvis militärlifvet prisas i alla tonarter. Den tid, då en krigare dikterade lagar för världen, låg då endast några få år tillbaka, och den napoleonska glorian, om än något bleknad, skimrade ännu på afstånd. Det är alls icke otroligt, att ärelystna drömmar vid dessa sirénsånger väcktes i den 17-åriges bröst ; visst är, att de bländande skildringarna slogo an på hans glödande inbillning. De skulle dock måhända ej förmått draga honom från den bana han beträdt, om ej en omständighet tillkommit, som kullkastade alla de planer hans vänner och gynnare uppgjort för hans framtid.
Saken var, och vi veta det nu från hans egen hand, att han törstade efter frihet. Just denna vänliga omtanke, som reglerade alla hans steg, började kännas tryckande: han tyckte sig gå vid ledband, där han kunde röra sig på egen hand. Han var dessutom trött vid det evigt enahanda i sitt nuvarande lif, fastsmidd som han tyckte sig vara vid nivelleringsinstrumentet och ritbrädet. Han kände sig kallad till någonting högre. Han hade lärt sig bemästra verktyget och ville nu använda det för andra ändamål än kanalbyggeri. Militäryrket var honom välkommet som en befrielse, och han sökte och erhöll anställning som fänrik vid Jämtlands fältjägare.
Källa: Project Runeberg ·