Sida 98
Vi återgå till Sprengtportens förslag om en provisorisk styrelse i Finland. Såsom ofvan redan nämndes, sanktionerades detsamma af kejsaren i den form det erhållit i en för granskningen deraf särskildt tillsatt komité. Endast i en punkt afvek kejsaren från komitén, nämligen der denna föreslog, att de finska angelägenheterna skulle föredragas hos monarken af resp. ryska ministrar och likaså monarkens befallningar samma väg tillställas generalguvernören. I stället för denna procedyr befalde Alexander, att alla generalguvernörens framställningar skulle ske direkte till honom, icke till de ryska ministrarne. Onekligen var detta en förändring af ingripande principiel betydelse och ådagalägger klarligen kejsarens afsigt att skilja behandlingen af de finska ärendena från de ryska. Men då Ordin beskyller oss finnar för att uti Alexanders ifrågavarande resolution söka stöd för teorin om en personalunion mellan Finland och Ryssland, far han helt enkelt fram med osanning. I Finland har veterligen ingen historisk eller politisk författare förfäktat nämnda teori, hvilken i sjelfva verket vore grundfalsk. Ordin nämner Yrjö-Koskinen och påstår, att denne „i sådant syfte" — d. v. s. såsom bevis för sin åsigt, att de båda länderna äro förenade endast i personalunion, aftryckt i spetsen för en urkundsamling „Correspondance officielle de G. M. Sprengtporten" det af kejsaren stadfästa förslaget om en provisorisk regering i Finland (II,
Källa: Project Runeberg ·