Sida 97
litet som beträffande detta högsta uttryck för statsmakten, existerade i fråga om dess öfriga funktioner, såsom lagstiftnings- och beskattningsrätten, någon skilnad mellan finne och svensk. Lagarne nämna stundom hvardera nationaliteten jemnsides, och då äfven städse såsom jemnbördiga, men det vanliga var, att i lag uttrycket „svensk man" ansågs tillräckligt omfattande för att beteckna hvarje fullberättigad medlem af riket, oafsedt huruvida han var född af svensk eller finsk fader. Gentemot rikets transmarinska, öster och söder om Östersjön belägna besittningar bildade det egentliga Sverige och Finland gemensamt den öfverordnade, herskande delen af riket, hvilket förhållande t. ex. framträder i titeln på svensken Mikael Vexionii bekanta arbete „Epitome descriptionis Sueciae, Gothiae, Fenningiae et subjectarum provinciarum".
Det är således uppenbart, att de slutsatser beträffande Finlands förhållande till kejsaredömet, hvilka Ordin härleder ur en supponerad likhet mellan Finlands och de baltiska provinsernas tidigare ställning till Sverige, måste förfalla såsom hvilande på en total missuppfattning af det verkliga förhållandet.
Källa: Project Runeberg ·