Sida 96
Ordin här redan hunnit glömma hvad han i början af sitt arbete (I, 53) alldeles riktigt omnämnt, att nämligen landskapen söder om Finska viken under sin förening med Sverige ej egde representationsrätt vid de svenska riksdagarne. De baltiska provinserna voro aldrig en med det egentliga Sverige i statsrättsligt hänseende lika berättigad del af det svenska riket. De voro ett svenskt lydland, som styrdes icke enligt den svenska författningens stadganden utan efter de svenska konungarnes godtfinnande, hvilket endast i ringa mån var kringskuret af de privilegier, vissa vid eröfringen stadfästa „kapitulationer", särskildt för provinsernas adel, innehöllo. Hvarken detta stånd eller andra Östersjöprovinsernas inbyggare voro delaktiga i det svenska folkets politiska rättigheter. Lika litet som de hade säte eller stämma vid de svenska riksdagarne, kunde de bekläda de embeten, hvilka i lagarne voro infödde svenske män förbehållne. Att uti något enskildt fall genom s. k. specialprivilegier undantag gjordes, upphäfver icke regeln.
I alla dessa hänseenden var Finlands förhållande till Sverige fullkomligen annat. Under medeltiden, då Sverige var ett valrike, voro finnarne enligt uttrycklig lag berättigade att i konungavalet deltaga, och äfven senare voro de finska ständerna representerade vid de riksdagar i Sverige, der af en eller annan anledning någon ändring i tronföljden vidtogs. Lika
Källa: Project Runeberg ·