Sida 38
ningar. Häri finna vi således, huru Jägerhorns memorial tillkom.
Det är svårt att förklara, huru Ordin förbisett detta, så mycket mera som memorialet finnes om-nämndt i de af forskare på detta område allmänt kända dagboksanteckningarna af kejsarinnans handsekreterare Chrapovitskij och dessutom äfven i ryska riks-konseljens tryckta protokoll.1 Deremot kan man nog förstå, att med det sätt, på hvilket han genombläddrat akterna, det undgått honom, att han kunnat rikta vår kunskap om Anjalaförbundet med sjelfva ordalydelsen af det utaf forskare länge saknade och eftersökta aktstycket. Arkivet i Moskva eger nämligen — såsom det ju äfven var att förmoda — det Jägerhornska memorialet i original, dagtecknadt S:t Petersburg den 1 augusti 1788 gl. st.
Denna handling är för vidlyftig för att här, om ock blott i dess hufvuddrag, refereras. Vi vilja endast framhålla, att Jägerhorn uttryckligen deri påpekar, det hans förslag var uppgjordt på grundvalen af kejsarinnan Elisabets manifest af den 18 mars 1742. Här föreligger således ett bevis bland andra, att roten till de finska sjelfständighetsplanerna i icke ringa grad är att söka i uppmaningar, utgångna från ryska regeringen.
‘ Архивъ Государственнаго Совѣта, T. I, стр. 590.
Källa: Project Runeberg ·