Sida 96
94 Scrooge steg fram till fönstret på sitt conloir och tittade ditin. Det var ännu ett contoir, men det var icke hans. Inredningen var icke densamma, och den man, som satt vid pulpeten, var icke Scrooge, Anden fortfor att peka åt ett annat håll. Scrooge gick tillhaka till anden och förun- drade sig, hvårföre han flyttat, och hvart han flyt- tat, men åtföljde anden, lilldess de kommo till en gallerport af jern. Här stadnade han och såg sig om, innan de gingo in. Det var en begrafningsplats, och har lag så- lunda hegrafven den olycklige, hvars namn lian skulle fä veta. Stället var högtidligt, pa alla si- dor omgifvet med hus och öfvervuxet med gräs, som vexte i yppig rikedom, närdt utaf döden. Anden stadnade midt ihland grafvarna och pe- kade på en ihland dem. Scrooge nalkades den- samma darrande och sade: ”Innan jag träder närmare till den sten, pa hvilken du pekar, gif mig svar på en fråga: Ar j»Ht delta skuggor af det, som skall ske, eller blott af det, snm kan ske?” . .. Anden pekade ännu på grafven, hredvid hvd- ken de stodo. ”Den hana, på hvilken mennislsan vandrar, häntyder på ett visst mål, till hvilket hon till slut skall komma; men, om denna hana öfvergifves, sa kan äfven målet hli ett annat,” sade Scrooge. "Är icke meningen sådan med det, som du ämnar visa mig.” Anden förhlcf orörlig som alltid. Scrooge tog nu darrande ett steg »armare, följde andens pekande finger och läste på den vårdslösade gracens sten slit eget namn: Euenezer ScVOOflG. .. O** ”Är j(((j den mannen, som lag uti sangen frågade han och dignade ned på sina knan. An-
Källa: Project Runeberg ·