Sida 11
11 ren, blef osynliyl , oeli klockan slog nu limmar oeh (jvarter inne i töckenmolnet med dallrande vibrationer efter bvart slag, likasom skallrade tänderna inom hennes frusna läppar deroppe. Köl- den knäppte till allt skarpare. Ute på galan höl- lo några arbetare på att reparera gasrören och hade gjort upp en stor brasa i en kolpanna, kring hvilken samlade sig en hop trasiga karlar oeh pojkar, hvilka i förtjusning värmde sina hän- der öfver kolen. Pumpen stod öfvergifven, och vattnet, som runnit omkring honom, frös i en hast och förvandlades till misantropisk is. Ljus- skenet från bodarna kastade en llyktig rodnad öf- ver de förbigåendes bleka ansigten. 1 kryddbo- darna och hos fogelhandlarne började det prataä och skrattas af hjerlans grund, som hade pruta och sälja der blifvit obekanta saker. Lord-Mayorn i sitt väldiga Mansion-House utdelade befallningar ät sina femtio kockar och källardrängar att de skulle göra i ordning ett julbord, som kunde eg- na och anstå en Lord-Mayor; till oeh med den lilla skräddaren, hvilken Lord-Mayorn måndagen förut fällt till fem shillings böter, för det han varit drucken och sökt gräl på gatorna, höll på att laga till morgondagens pudding i sin vinds- kammare, medan hans magra hustru med sitt barn på armen gick ut för att inköpa kött. Let blef allt töcknigare, allt kallare; en ge- nomträngande, bitande, skärande kyla! Egaren af en liten näsa, hvilken kölden gnagit slät och tunn som hundar gnaga ben, lutade sig nu ned mot Serooges nyckelhål , för att traktera honom med en julvisa , men vid första ljudet af: ”Välsigne Er Gud, min herre så båld, Allt ondt ifrän Er Han vände!” grep Serooge till linealen med en så uttrycksfull gest, att sångaren förskrämd sprang sin väg och
Källa: Project Runeberg ·