Sida 12
32 lemnade nyckelhålet åt dimman och kölden der. ute, hvilken ändock öfverträffades af den i Scrooges hjerta. Andtligen kom timman att stänga contoret. Förargad steg Scrooge ned ifrån sin stol och gaf härigenom en tyst tillsägelse åt bokhållaren der- ute att sluta sitt arbete. Bokhållaren , som redan väntat derpå, släckte genast ut ljuset och satte pä sig sin hatt. ”Ni vill ha hela dagen i morgon för egen räk- ning, gissar jag?” sade Scrooge. ”Om inte Ni har någonting deremot, Sir.” j ”Jo , jag har mycket emot det,” sade Scrooge, ”och det är högeligen otillbörligt. Om jag skul- le för den dagen räkna af en half krona på er veckolön, så skulle Ni tycka er fasligt illa hand- terad , det vill jag slå vad om.” Bokhållaren smålog i mjugg. ”Och likväl,” fortfor Scrooge ”tyckerNi inte att det sker mig orätt, då jag måste betala dags- penning för ingenting.” Bokhållaren anmärkte, att sådant hände blott en gång om året. ”En klen ursäkt för det, att man plundrar en menniskas taskbok hvar tjugofemte December!” sade .Scrooge och knäppte sin öfverrock ända upp under hakan. ”Men jag supponerar, att Ni vill ha hela dagen fri. Kom hit så mycket tidigare i öfvermorgon i stället!” Bokhållaren lofvade det, och Scrooge spat- serade brummande ut. Contoret var stängdt i ett ögonblick, och bokhållaren, med de långa ändar- ne af sin hvita ylleshawl hängande fram under vesten (han hade icke råd att bestå sig någon öf- verrock) tog, bakom en lång rad pojkar, en tur nedåt Cornhiil, väl tjugo gånger efter hvarandra,
Källa: Project Runeberg ·