Sida 13
13 allt till heder för julaftonen, och skyndade sig derefter hemåt till Camden-Town, så fort benen kunde röra sig under honom. Serooge intog sin melancholiska middag på sitt vanliga melancholiska matställe, läste alla tid- ningar, sysselsatte sig under det öfriga af qvällen med sin cassabok och gick sedan hem för att läg- ga sig. Han bodde i rum, som fordom varit be- bodda af hans aflidna compagnon. De mörka, dystra rummen lågo inne på en gård i en gam- mal byggning, hvilken tycktes så litet höra till den plats, der den stod, att man kunde bli fre- stad tro, det byggnaden, när den ännu var i sina yngre år, lekt kurra-gömma med andra hus och sedan icke hittat ut från sitt gömställe. Nu var huset gammalt och dystert, och ingen bodde der mer an Mr Serooge, ty alla de andra rummen voro uthyrda till bodar och contor. På gården var det så mörkt, att till oeh med Serooge, sotn likväl kände hvar sten der, måste trefva framför sig med händerna. Dimman och rimfrosten häng- de omkring den gamla svarta porten så tungt, att det såg ut, som sutte det fula vädrets genius på tröskeln försänkt i dystra tankar. IVu bör det anmärkas, att bos portklappen fanns ingenting ovanligt, om icke det, att den var tilltagen väl mycket i stort. Serooge bade sett bonom morgon och qväll under hela den tid, han bott i huset, och af den varan, som kallas phan- tasi, egde Serooge lika litet som någon annan i the City of London, inclusive till och med stads- rådet och aldermennen, hvilket vill mycket säga. Derjemte bör man också ihogkomma, att Serooge icke det ringaste tänkt på Marley, sedan han på eftermiddagen berättat för de besökande lierrarne, att denne hans compagnon varit död i sju år. 2
Källa: Project Runeberg ·