Sida 23
21 ”Du är fjettrad ,” sade Scrooge darrande, ”hvarföre?” "Jag' bär den kedja, jag sniidt under min lifstid,’^ svarade anden. ”Sjelf kar jag gjort kenne, länk efter länk, aln efter aln; af egen fri villja kar jag kundil. kenne omkring- mig ock kurit kenne. Ar mönstret till kedjan främmande för dig?” Scrooge darrade mer ock mer. "Eller skulle du,” fortfor anden, ”villja lära känna tyngden ock längden af den grofva kedja, du sjelf kär? För sju jular tillkaka var kon lika lång ock tung som min, ock sedan dess kar du arketat flitigt på kenne. Det är en tung, tung kedja.” Scrooge kastade en skygg klick bakom sig, likasom väntade kan sig der få se en kedja af femtio till sextio famnars längd; kan blef ingenting varse. 'Jakob,” sade kan bedjande, ”gamle Jakob Marley, säg mig mera; intala mig tröst, Jakob!” Jag kar ingen att gifva,” svarade anden ; ”den kommer fran andra regioner, Ekenezer Scrooge, ock tillföres menniskorna genom andra budskap. Jag kan icke keller säga dig det, som jag skulle vilja säga. Blott få minuter till äro mig förunnade. Jag kar ingen rast eller ro, kan ieke stadna nagonstädes. Min ande lemnade aldrig vårt contor, — märk väl! — så länge jag lefde, kunde min ande aldrig skilja sig fran den trånga kåla, der vi bedrefvo vära vexelaffärer, ock — tunga dagar ligga nu framför mig.” När Scrooge förföll i djupa tankar, kade kan den vanan att sticka händerna i hyxlickorna. Detta gjorde kan nu, när kan betänkte andens ord; men kan lyfte icke upp sina ögon ock reste sinicke ur sin knäböjandc ställning. Du måste kafva varit ganska långsam, Ja-
Källa: Project Runeberg ·
