Sida 24
22 hol>!” anmärkte lian i Sin vanliga aflars-ton, »lock skvggt oeli ödmjukt. ”Långsam!” suckade anden. ”Död' i sju år,” mumlade Serooge, och annU nnuJSännu,” svarade anden; ”ingen rast, ingen ro, alltid ångerns qval.” 0 ”Och du reser fort?” frågade Serooge. ”På vindens vingar,” svarade anden. ”Då hör du på sju år hafva kunnat tillryggalägga en ansenlig sträcka,” anmarlite Serooge När anden hörde delta, utstötte han pa nytt et veron och rasslade i nattens dödstystnad sa hemskt med sin kedja, alt polisen med skal J™na| ]|“k * h0n0^S*0,lår^.r‘fj^rädfbelI^' med dubbla bojor!” utropade anden ”och vet ieke, .1 ot li-ra varelser maste oatlatligt arnem i den. ty jorden måste öfvergå till evigheten man allt det goda kan utvecklas, kvaraf hon an s an , vet ieket att 1,varje Christen ande, som ar del • Ia„de verksam inom sin lilla krets, likval ma e anse sin dödliga lefnad såsom for kort oeh niaste 1- känna, att han icke riktigt nyttjat månget t llalle . ”Men du var ändå alltid en god affarsman, Jakob!” stammade Serooge, som nu började tillämpa andeus ord j)å sig sjélf. ‘»Affärsman!" utropade anden ocl, vi ed sina händer; ”menskligheten, det allmanna hasta, val-S t, menniskovänlighet, välvilja och un s, ende houle hafva hört till mina allarer. Ve k sainheten i milt yrke var hlott e„ droppa , det omätliga hafvet af hvad m.gtillhör al o .» Anden lyfte npp sin kedja, sa l.ogt han k de nå med sin arm, likasom vore kedjan oisakc tili hans fåfänga sorg, och släppte henne seda tungt ned pä golfvet.
Källa: Project Runeberg ·
