Sida 25
as ”Vid denna tid af aret," fortfor han, ”lider ^§g mest Hvarföre vandrade jag hland hvimlet af mina medmenniskor med nedslagna ögon, hvarföre lyfte jag icke min blick till den heliga stjerna, som ledde de Visa frän Österlandet till den fattiga hyddan? Fanns det inga fattiga hyddor, till kvilka hennes ljus hade kunnat leda mig?" Serooge blef ängslig till mods,,när han hörde spöket tala på detta sätt; han började häftigt darra. ”Hör mig!” ropade anden. ”Min lid är snart förliden,” ”Jag hör dig,” svarade Serooge; ”men var icke härd emot mig och tala icke sä mycket i bilder, Jakob.” ”Jag far icke säga, hur’ det kommer till, att jag framträder för dig i synbar skepnad; mängen dag har jag suttit osynlig bredvid dig.” Detta var alldeles ingen behaglig upptäckt. Serooge ryste och torkade kallsvetten ur sin panna. ”Det är icke den minst svära delen af min hotöfning,” fortfor anden. ”1 natt kommer jag, för att varna dig, pä det dig matte gifyas en förhoppning och en möjlighet alt undgå mitt öde, en förhoppning och en möjlighet genom mig, Ebenezer.” ”Du har alltid varit min tillgifne vän,” sade Serooge på visst sätt rörd, ”jag tackar dig.” ”Du skall bli hemsökt af trenne andar,” fortfor skuggan. Den förskräckta Scrooge’s nedre käk förlängdes nära nog lika mycket som spökets. ”Ar detta den förhoppning och möjlighet, du omnämnde, Jakob?” frågade han stammande. ”Ja k” ”Någonting annat väntade jag.” ”Om dessa andar icke besöka dig,” fortfor
Källa: Project Runeberg ·
