Sida 26
24 spöket, ”kan du ieke koppas att undgå den väg, på hvilken jag måste vandra. Vänta den första i morgon, när kloekan slår ett.'1 ”Kunde de icke komma alla tre på en gång, så blefve jag dem snart qvitt, Jakob?” frågade Scrooge. ”Vänta den andra nästa natt vid samma tim. ma och den tredje nästföijande natt, sedan tolfte timman slutat slä. Vänta ieke tillbaka mig; men kom, till ditt eget bästa, alltid ibog det, som förefallit mellan oss!” När anden sagt detta, tog ban sin duk från bordet oeb band den på nytt omkring sitt bufvud. Scrooge borde tydligt, buru tänderna slogo ibop mot bvarandra, när den sammanknöts. Han vågade ännu en gång lyfta upp sina ögon ocb såg sin öfvernaturliga gäst stå framför sig, med kedjan lagd öfver armen. Spöket gick baklänges ifrån bonom, och med Jiyarje steg,°det tog, öppnades fenstret allt mer och ‘ mer, så att det var fullkomligt öppet, när anden hunnit fram till detsamma. Han vinkade Scrooge att träda närmare, oeb Scrooge lydde. När de icke voro mera än två steg ifrån kvarandra, lyfte Marley’s ande sin hand och vinkade bonom tillbaka. Scrooge stadnade, icke så mycket af lydnad, som icke mer af öfverraskning och fruktan. Ty, när anden lyfte sin band, hörde Scrooge oi'ediga ljud derute i luften, jämmer och veklagan, outsägligt sorgliga toner, kjertslitande som en sjelfanklagelse. Anden lyssnade derpa en stund, sedan instämde ban sjelf deruti ocb försvann i den dystra natten. Scrooge steg fram till fenstret; nyfikenheten kade förjagat all kaus fruktan. Han såg ut åt
Källa: Project Runeberg ·
