Sida 60
58 som gjorde de halta gående och de hlinda seende." Fadern darrade lätt på rösten, när han sade detta, oeh hans röst darrade än mera, när han tilläde, att lilla Tim vexte till både i förstånd och kroppskrafter. Imedlertid hörde man den lilla qvieka kryckan klappa mot förstugugolfvet, och lilla Tim kom in, åtföljd af bror och syster, som ledsagade honom till hans stol vid elden. Under det nu fadern vek upp rockärmarna, — likasom hade de kunnat hli mer nötta än de voro! — samt uti en skål tillagade en het blandning af gin och citroner, flitigt rörde om den och sedan ställde den vid elden, dock på någorlunda afstånd derifrän, på det den skulle hålla sig varm, — gick Peter tillika med de bägge små Cratchits för att hemta gåsen, med hvilken de snart kommo tillbaka i procession. Och nu följde en beundran och ett rännande fram och åter, som hade en gas varit den allrasällsyntaste fogel, ett befjädradt plienomen, mycket, mycket märkvärdigare än en svart svan; _ och i Cratchit ska huset var väl förhållandet ungefär ditåt. Fru Cratchit gjorde såsen, som stod tillreds i en liten panna, brännande het; Master Peter kramade sönder potates med otrolig lfver; Miss Belinda strödde socker på äplesåsén; Martha dammade af de heta tallrikarna; fadern satte sig med lilla Tim stilla i ett hörn, för att icke vara i vägen, och de bägge små Cratchits ställde stolarna i ordning för alla, men glömde dervid icke sig sjelfva, utan ställde sig som skildtvakter på sina platser och stucko sina skedar i munnen, pa det de icke skulle skrika efter gåsen, innan ordningen att taga för sig kommit till dem. Aiultligen blef han framburen, och bordsbönen lästes.
Källa: Project Runeberg ·
