Sida 61
sats Derefter följde cn djup tystnad, hvarunder modern uppmärksamt betraktade förskärareknifven, ined hviiken hon ämnade stycka gåsen; när hon slutligen stötte gaffeln i bröstet på denna, och den doftande fyllningen trängde fram, då höjde sig kring bordet ett allmänt förljusningsmumlande, ja, till och med lilla Tim slog med knifskaftet mot hordet oeh ropade med sin klena röst ett svagt hurrah! Maken till gås hade aldrig funnits. Fadern sjelf sade sig knappt tro, att någonsin maken till gås hlifvit stekt. Stekens mörliet, välsmaklighet, storlek och det goda priset derpå beundrades allmänt. Med tillhjelp af potatoes och äpplefyllningen räckte den för hela familjen; ja, modern anmärkte med stor glädje, när hon såg ett stycke af skråfvet ännu ligga qvar på fatet, att de icke en gång ätit alldeles upp fogeln. Alla hade ändock fullt opp, och synnerligast de unga Cratchits hade ordentligen gjort sig ett godtmäl. När Belinda bytt om tallrikar, gick Fru Cratchit ensam ut, — hennes spända väntan kunde icke fördraga några vittnen, — för att lyfta puddingen ur kitteln och bära iu honom. Tänk, om han ännu icke vore nog kokt! Om han fölle sönder vid upptagningen! Tänk, om någon klättrat öfver gårdsmuren, smygt sig in i köket och stulit puddingen, medan familjen lät gåsen sig väl smaka! De små Cratchits blefvo hleka som lik, när denna möjlighet bragtes på tapeten. Hurrah, hurrah! Ett stort ångmoln! Puddingen var lyckligt kommen ur kitteln. Det luktade som i en tvättstuga; det kora från servietten, hvari puddingen låg. Derpå luktade det på en och samma gång som i en matsal, som hos en pastejbagare och som i en tvättstuga. Det kom från • 59
Källa: Project Runeberg ·
